Aftonbladet – 13 november 1841, sida 3

1 Satlska iliandel, Samt SCUnRAaSt, CHC af 1029, UC i stor skala, på Franska statens bekostnad, inrät tade Landtbruksinstitutet vid Grignar, 8 timmar väg från Paris. Sanningsvän. ISTER PTDRTSASET — Uii Malmö tidning förekommer följand läsvärda reflexioner med afseende på en i buf vudstadens tidningar nyligen förefallen polemik Ett af Aftonbladet citeradt yttrande ur Sv Minerva om orsaken till de märkliga gatu-upp trädena i städerna under de mörka aftzarna, hvil ka uppträden nu för tiden begynna att ådrag: sig uppmärksamhet i nästan alla större Svensk städer, förtjenar att tagas i Jlitet närmare skär skådan, på det saken en gång må bli rigtigt ut redd. Svenska Minerva söker orsaken i oppositionspressems fräckhet, hvilket var naturligt, då det nu en gång blifvit en stående maxim hos metpartiet, att skylla allt ondt, som sker och skall ske, på pressen. Men månne icke det möjligen kunde vara tvertom, så alt äfven i dessa uppträden man ser en del af de oräkneliga onda frukterna af bristen på tidsenliga reformer. — Vi kunna just icke påstå bestämdt, ait dessa uppträden på sednare tider tilltagit eller tagit en allvarss mmare karaktär. De omtalas visst nu mera än för några år sen. Men det kan vara en följd deraf, att de numera genom pressens på samhällets angelägenheter mera rigtade håg, komma till allmän kännedom. Men om så skulle vara, att de verkligen, såsom man vill påstå, på sednarestider ökats och blifvit mera farlige för städernås lugn, hvilket vi nästan äro be ne att tro, så kan det väl dock icke falla någon förnuftig menaniska in att sätta tro till ett sådant föregifvande som det, att pre:sen dertill skulle vara skuld. Vi följde ganska noga dessa uppträden på spåren här inom vårt samhälle under sistlidne vinter, då de voro serdeles talrika, och kunna intyga, att fredstörarne alltid voro sådane personer, som sannolikt icke ägde den afiägsnaste kommunikation med pressen. Godt om de flesta af dem kunde läsa sin kateches innantill. Den person, som mot slutet af förra vintern mördade en dräng å öppen gata här i staden, var, enligt hvad ransakningen upplyser, härtill af ingen annan orsak föraniedd, än ett slags vildsint berserkaokynne, som han under samma afton ådagalagt mot flera personer. allmänhet befunnos fredsstörarne vara lärgossar, sjömän, husarer och soldater, hamnbusar, arbetsfolk och lösa kringstrykare utan bestämdt yrke, nästan alltid ungdom. Men att någon af dem varit tidningsläsare, dertill skall icke sjelfva Tant Minerva kunna upptäcka ringaste anledning. Vi tro oss kunna lemra Minerva en bättre ledtråd till sanningen. Här gifves ett slags folk, som Minerva skall kalla mobben. Det är arbetsklasserna, om man derunder begriper sambällets fattigaste och ringaste klass. Detta småningoma allt talrikare folks med hvarje år stiande usla belägenhet är produkten af folkökningen och statsmakternas lagstiftningsmisstag i ulla riktningar. I detta folks belägenhet i mnästan alla Europas samhällen, se vi den lefvande följden af Minervas beprisade höga tullafgifter och förbud, monopolier, privilegier, skråinrättningar, näringstvång, kärlekstvång, hämmad jordklyfring, band på handel, sjöfart ech alla industriföretag, försvarsförfattningar, begränsning emellan statsoch landtmannarörelse eeh alla de öfriga hutlösa inrältningar, genom hvilka de maktigande på jorden tro sig tillständigt att fördela Guds gåfvor mellan sig och sina vänner, för alt sedan kasta till folket de afgnagade benen, under det man låter presteina predika för de stackars menniskorna, att när vår Herre föder foglarna under himmelen, så föder han nog dem också, blott de äro tåliga ech undergifna. I ett har man också lemnat dessa menniskor full frihet, emedan man deri icke kan, så gerna mean ville, fiskalisera dem, nemligen att föröka sig, OR RE BD