Aftonbladet – 12 november 1841, sida 3

beqvämt läge för de besökande. En lokal, som innefattar ett sammandrag af alla möjliga tillfållen till landtmannasysselsättningar, må väl kunna önskas, men finnas troligen blott i fantasien och är visserligen i verkligheten obehöflig. Man måste bekjerta den sanning, att en landtbrukselevs, eiler rättarelärlings studier ingalunda få slutas med hans vistelse vid institutet eller i skolan. Han lade der sin kunskapsgrund; men hans lett är deri lik alla andra menniskobarns, att hela hanslefnad. vore den än så lång, förslår icke för den utbildning till fullkomlighet, hvarpå han oupphörligt bör arbeta. Man måste ock medgifva, att det kunskapsmått, hvarmed en rättarelärling fått låta sig nöja, blott bör vara en mindre grad af samma kunskap, som meddelas de högre eleverne, och att hans vetande blifver raindre, blott derföre, att kans underbyggnad icke tillåter honom, att medfölja högre upp, eller att bans tid icke medgifver honom, att vid läroverket stadna nog länge, för att inhemta mera, eller att han ser sig för framtiden kunna vara belåten med den ringare iön, som hans kroppsliga arbete, understödt af ett irskränktare kunskapsförråd, kan skänka honom. (Be Rämningen rättarelärling ville vi gerna utbyta emot en mera sann och passande: ty hvarken stiftas institutet och skolan ensamt för de högre medbargareklassernes skull, utan för hela den stora allmänhetens, eller är den utgående lärlingen tvungen, att ständigt tillbringa sin tid såsom rätlar-, om ock hans inhemtade kunskaper motsvara hvad som fordras af en sådan.) Men skall nu ovilkorligen allt, hvad en landtman är nyttigt att känna i och för sin närings utöfvande, behöfva praktiskt inbemtas och ses vid ett landtbruksinstitut? Nej; lika så litet, som t. ex. det för en god officer är oundvikligen nöd värdigt, fastän man gerna medgifver det vara nyttigt, att hafva studerat krigsvetenskapen på stridsfältet, innan han kan taga befäl öfver en trupp och föra det med mod och skicklighet. Frågan måste vara derom, att eleven och lärlingen finna tillfälle, att, under åskådande och lämplig handläggning af ett rationelt jordbruk i dess väsentligaste delar, sådant det bör vera, och naturligtvis i ju flere. med allvar, ju bättre. af skicklige och nitiske lirare inhemta både, huru landtmannanäringen skall bäst drifvas och hvarföre manm skall tilivägagå på det autydda sättet och ieke annorlunda. Ett sådant meddelande af läraren kan icke nödvändigt fordra en lekal, der alla tänkbara naturegenheter finnas koncentrerade, så att t. ex. den ena hälften deraf har den södra och den andra hälften det norra Sverges skaplyrne. Lika litet kan det vara nödvändigt, att elever ech lärlingar skola vid institutet eller skolan inhemta praktisk färdighet i jagt, fiske, kohlning, sättet att sköta ett vattenverk, slå tegel, Oo. s. v. Dessa underordnade färdigheter inhemtas med mycket större lätthet, än kännedom i jordbruket, af den, som behöfver och vill använda dem. Det torde vara alldeles nog, att läraren muntligen meddelar de grunder, hvarpå slika binäringar förnuftigast skola stödja sig. Så tro vi ock, att, om t. ex. vid landtbruksinstitutet å Degeberg, eller det blifvande institutet å Ultuna, skulle (hvilket dock icke lärer vara händelsen) finnas blott en enda jordarti i åkrarne och ett enda slag af äng, så är denna omständighet ingalunda sådan. att lokalen derföre bör förkastas, Det är ju förnuftsodlingen, som i första rummet skall vid institutet handhafvas, med tillämpning på jordbruket? Den machinmässiga färdigheten står på ett lägre trappsteg. men får dock icke heller lemnas ur sigte. Vid sådant förhållande kan lärlingen, upplyst derom, att olika jordarter fordra olika behaudling, samt undervisad, hurudan hvarje sådan bebandling bör vara, ingalunda gå ovkunnig och med tomt hufvud utur skolan, äfven om han icke finner tillfälle, att på skolsns område se plöja, så och skörda jord af så skiljaktig natur. Hans lärokurs har varit, och måste vara, hufvudsakligen theoretisk, så mycket han ock måtte hafva personligen lagt hand vid jordbruket under densamma. Från institutet eller landtbruksskolan går han ut i verlden, för att af sin kunskap göra bruk, men han inträder der med väckt läregirighet och omtanka samt med brutna fördomar emot det nya, som är godt och sannt. — När han der anträffar flere eller färre af de naturföremål han icke sett under den egentliga studietiden, känner han dem dock genom lärarens uppgifter och beskrifningar. Gör han det icke, så hafva fel ägt rum, antingen å lärarens eller lärlinpgens sida; och institutets lokal har ingenting att skaffa med sådane fel. — Muru insändaren derföre kan fördöma institutet å Degeberg, och äfven, på förhand, uttala en förkastelsedom öfver det ännu icke organiserade institutet på Ultuna, hvilka bezge ställens lokaler han finner lämpliga blott för rättar:skolor, låter icke fatta sig af den, som vet, att bokstafven dödar. men anden ger lif, och att lokalen är dat minst väsendtliga af allt i verlden, då fråga är om en uudervisningsanstalts verkliga värde och gagn. Detta värde bestämmes efter helt andra grunder än af lokalen, ty, vore det ännu en gång anmärkt: Det är icke så mycket den kroppsliga machinfärdigheten, utan fastmera förmågan och viljan att uppfatta det rätta och samma, sem af ett undervisningsverk i landtbruket det vare sig iägre eller högre, måste odlas och utbildas. (Slutet följer.) RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Fun neanassare å Ancofartvrat Svithind Hhlaf