Aftonbladet – 11 november 1841, sida 2

ej ser mig åler i morgon bittida, straxt uppträda mot dig med originalhandlingarne. — Men vill ni då icke säga mig anledningen ill ert förfarande? utropade hertigen förvirrad. — Anledningen! ... den skall du få veta, sade Peter Herbin, i det han letade fram ett papper ur sin lunta. xY. GARDES-SOLDATEN MONTBARD. Peter Herbins säkra hållning bragte hertigen ur fattning. . . Han påminde sig verkligen, huru af föga hedrande motiver en täflan i kärlek hos ett utländskt fruntimmer hade först väckt hans hat och sedan en låg hämndlystnad mot Jakob Briot; men han kunde ej begripa, hvad dessa, för så lång tid sedan skedda tilldragelser kunde hafva för inflytande på hans närvarande öde. Han sökte repa mod och sade i kbefallande ton: — Lålom oss sluta, min herre .. detär sent. — Sent? Du skall snart finna tvertom, att det är alltför tidigt! svarade Peter Herbin Låtom 0ss gå i ordning med frågorna. Minns du en Österrikisk officer, som år 98 var fången i Dijon? han heter Butler. — Jag minns honom blott oredigt, sade hertigen och bleknade. — Blott oredigt? Och Peter Herbin log bittert. Nå hans dotter, Wilhelmina... minns du henne? . — Ja, sade hertigen kort och med upprörd stämnaa. . — Jakob Briot älskades med passion af Wilhelmina Butler, återtog Herbin; han älskade henne lika ömt ... Du såg den sköna flickan och intogs af kärlek till henne; hon stötte dig spotskt tillbaka, i det hon sade dig, att hon älskade Briot... Du svor denne olyckliges död. -Du afvaktade tillfället och du höll din ed. — Ahl denne man! alltid denne man! utropade hertigen med förskräckelse.