Aftonbladet – 11 november 1841, sida 2

döder ... jag leddes vid detta tillfälle ej af rizgaste hat. — Ej af ringaste ha? och WILHELSINA BUTLER då! utropade Peier Herbin med dundrarde stämma ... Hertigen sänkte hufvudet utan att svara. Peter Fierbin fortfor: — Då jag begaf mig ifrån kansliet, så kom mig en känsla :f vördnad för den aflidne vännens minne att medtaga handlingarne, som angingo hans rättegång. Jag gjorde visserligen orätt; men jag vilie äga i händer något, hvarmed jag en deg kunde upprätta hans minne ... Bland samma rätlegångshandlingar funnos äfven de, som angingo Montbards, den gamle gardes-soldatens process ... Midt under förstörelsen af dessa pappersluntor märkte man ej min försnillning Flera år tillbragte jag på resor ... Dåjag hörde omtalas din nyligen skedda upphöjelse, tänkte jag att stunden var inne att kunna bränmärka dig för ditt förra handlingssätt; jag genomgick ånyo rättegångshandlingarne ... och huru glad blef jag ej, då jag der fann flera papper, som, utan betydelse för dig år 99,nu kunde ge dig det hårdaste slag och förstöra hela ditt anseende? i Mekaniskt narmade hertigen sin band de pap per, som Peter Herbin visade honom. Denne drog dem hastigt tillbaka och gömde dem hos sig, sägande: Haf tålamod ... och vet, att om du också tzger dem ifrån mig, så skulle det tjena dig till ingenting. Du inser väl, att jag ej utan största försigtighet vågat mig till en herre, sådan som du, den der behöfver bara säga ett ord till den store Napoleen, för att förpassa en fattig satan till Vincennes. Dessa papper äro kopier, hvilkas originaler förvaras på säker ort... Lugna dig således... Om du också nu på ögonblicket skaffade dig en arresteringsordre mot mig, en lettre de cachet, som det förr kallades, så har en af mina vänner sig uppdraget att, om han