Aftonbladet – 11 november 1841, sida 1

par du tager några mitt och steg, så kasta ögat på dessa papper. Ser du: 1792—4793. Revolutisns Tribunslet i Dijon. Denna pappersbunt kan vara för dig detsamma som Pandoras ask: den kan göra dig antingen mycket ondt eller godt. Gör derföre intet väsen... begå ingen oförsigtighet ... förifra dig icke... Ditt samvete är icke så rent, hvad dessa två blodiga år vidkommer. Det bästa du kan görs, medborgare, är att höra mig med tålamod. Antirgen nu hertig de Bracciano hade något alt förebri sig elier at! de papper, som voro i Rerbins ägo, uppväckte, om icke fruktan, åtminstone nyfikenhet, nog af, hertigea gick att förvissa siz om att ingen kurde höra det samal, som skulle ä7 rum, samt återvinde derpå till Peter Herbin, som helt ogenerad hade slagit sig ner på en stol nära spiseln, och sade till konom: oo Tala nu, min herre... Hvad betyder er hemlighetsfulla min? Jag får söga er på förhand, att geu ej det minsta verkar på mig; men i min ställning kar jag gjort till en lag för mig att höra alla dem, sem begära tillträde till mig. Landets bästa kan vinna derpå... Tsla således, min herre... och tillräkna ej min artighet andra skäl än dem jag nyss uppgifvit. — Tro ieke att jag är en narr för dig, medborsare... Du hör på mig derföre, att ditt hjerta slår tick tack... Annars hade du redan låtit div betjening kasta ut mig... Tillstå att det är så, medborgare... — Begagna ej vidare dylika termer, eller hör Jag ej på er! utropade hertigen. — Som du vil, medborgare, sade Peter Herhin, i det han steg upp och lade åter sina pap: per i en al de stora fickorna på bans vida frack. Hertigen ryckte på axlarna och sade otåligt: Så tala då, men var kort. — Da faller sig svårt, medborgare, ty hvad jag har stt säga är fen så vidlyftigt. Nå, men hvarföre tycker du så ilia om att kallas du och