Aftonbladet – 11 november 1841, sida 1

stor arbetsförmåga, med afslutande af några till kejsaren ställda rapporter. Hans kammartjenare inträdde, aflemvade ett bref, och anmäilte, att den person, som medförde det, önskade straxt blifva insläppt, emedan han hade saker af högsta vigt att meddela hans excellens. — Peter Herbin, sade hertigen då han Jäste underskriften på detta bref, Peter Herbin?... Jag känner detta namn, jag piminner mig det Mlygtigt ... det daterar s:g från revolutionen... i Dijon... Bien jag kan ej erinra mig något specielt... Likagodt!... Släpp in honem! sade ban till betjenten. Ett ögonblick åerefter inträdde Peter Herbin. Hertigens kabinett var ett slags större bibliotek. På bordet brann blott en l-mpa. Hertigen ville komma sitt minne till bjelp, och tog bort skärmen på lampar för att tydligare kunna skåda den pykomue. Han betraktade ett ögorbiick Peter Herbins sträfva anletsdrag, som tiricktigen upplystes af det starka skenet; derpå titlkännagaf ban med en gest, alt han ej kände denne marc. — Nå, medborgare! Har du sett mig Fog i ansigtet? sade Peter He:bin med eti hånfulit leende. Förvånad öfver detta djerfva tilltal, steg hergen upp och sade: — Hvad betyder det, min herre? — Det betyder, svarade Peter Herbin med en oföränderlig köld, det betyder, att, på det vårt samtal må bli pikantare, mäste min identi(el bevisas, som du yttradde sjelf, då du var all: män åklagare i Dijon. — Vet ni, jag har lust att lita kasta er på porten! utropade hertigen och ville taga ringklockan. Peter Herbin stod orörlig; han visade hertigen en bundt papper och sade: — Tag dig väl till vara, medborgare ... JIn