Aftonbladet – 9 november 1841, sida 2

KUNNA PRESTER DELTAGA I EN JURY ATT DÖMA ÖFVER RELIGIÖSA SKRIFTER? (Insändt.) Man måtte tycka, att delta är en öfverflödig och enfaldig fråga, då Tryckfrihetslagen icke gör något undanteg för prester mer än för lekmän att sitta i jury öfver religionsmål, så väl som verldsliga mål; mer den, som de sednaste veckorna vistats i hufvudstaden och hört hvad många prester härstädes, med anledning af Straussiska åtalet yttrat, säger icke så. Ty det är en allmänt bekant sak, att så snart man här talar med en prest om bemälde åtal, så, änskört han merändels egillar åtalet, ja väl ock låter påskina, alt han visst icke är någon fiende till Strauss arbeten, påstår han likväl, att om han vore kallad att sitta i juryn, så skulle han af sin presteed tvingas att fälla; ty denna ed, siger han, är sa förskräckligt sträng, att den pålägger honom det största samvetstvång, så snart någon dogm i de symbeliska böckerna synes trädd förnär. Detta tal har gått från prest till prest och från presi till lekman, och det skulle förundra mig, om någon, som umgås med hufvudstadens prester. kunnst undgå att få del deraf. Frågan är alltså icke öfverflödig, men borde kanske inskränkas på följande sätt: Är en prest, såsom juryman i ett mål angående religionsskrift, af sin prest-ed förbunden ati fälla, så snart han anser skriften förnärma degmerna? Svaret härpå är lätt om man behagar slå upp presteden och jemföra den med tryckfrihetslagen Hvad den sednare om religionsmål stadgar ä: kort och snart lärdt. Hon förbjuder: 4: Hä. delse mot Gud; 2:o Förnekeise af en Gud och ett lif efter detta, eller af den rena evangeliska läran; 3:o Gäckeri af den allmänna Gudsijensten, Guds ord och Sakrarsenten. Detta är alltihop. — Låt oss nu se hvad den förskräckliga presteeden som strängast innehåller. Den lyder i första och andra styckena så här: aJag N. N., som till det heliga predikoembetet pu kallas och antages, lofvar och svär vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att jag vill derutinman hvarken hemligen hos: mig sjelf hafva, eller uppenbarligen för mina Åhörare predika och utsprida, någon annan lära, än den, som är grundad uti Guds rena och klara ord, det Gamia och Nya Testamentets Prophetiska ech Apostoliska Skrifter, och författad uti de Tre kufvud Symbolis, Apostolico, Nicäno och Athanasiano. jemväl uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen af år 413530, vedertagen uti Upsala Coneiliis åren 4393 och 4693, samt uti den hela så kallade Libro Concordiä förklarad. Jag skall ock med all flit och trohet drifva Catechismi lära, mina Ahörare uti Guds ord undervisa och de Heliga Sakramenterne utdela efter Christi Egen instiktelse och ordning, samt undfly alla kätterska lärdomar såsora själens förgift.n Detta är nu allt hvad presteeden stadgar, som till den här framställda frågans besvarande lämpas kan. Hvar står nu der att presten får sätta sig öfver landets grundlag och öfriga lagar, så att han i ett tryckfribetsmål måste fälla ändå att tryekfrihetslagen det ej bjuder? Det står ingenstädes. Deremot står der, i samma ed, att presten så väl som andra redeliga Svenskar, skall ställa sig grundlagen till efterrättelse; der står nemligen: Jemväl skall jag upptäcka samt i til tillkännagifva om jag förnimmer något å färde vara till ändring eller upphäfvande af denna (4809 års Regeringsform) lyckliga Fundamental-lag, den jag till alla dess punkter vill och skall lyda, efterkomma och fullborda. När nu presteeden uttryckligen befaller presten, att i alla punkter ställa sig grundlagen, således äfven Tryckfrihetslagen till efterrättelse, och när den ingenstädes förbjuder det, huru kunna då prester i denna ed söka en undflykt, att undandraga sig en svensk medborgares skyldighet? I presteeden står, att presten sjelf icke skall pre dika eller utsprida annan lära, än den som ä! grundad uti bland annat de symboliska böckerna; det angår honom, och derefter må han :; sitt presterliga kall rätta sig; men icke står det alt andra medborgare också i sina skrifter skola predika och utsprida symboliska böckerna, och att, derest de icke det göra, en prest utom embetet, skall äga döma dem för deras skrifter så. som en prest skulle dömas för sina predikvingar. Jag utbeder mig få upplysa detta med exemplet af Straussiska frågan. Aktor begär här at! utgifvaren af Straussiska boken må dömas, såsom hade han gjort en förnekelse af den renoc evangeliska läran; detta är tryckfrihetslagens egua ord, ty den har icke alls förbjudit någon