Aftonbladet – 8 november 1841, sida 3

— KARMELITERSYSTRARNES KLOSTER I PRAG På vår jord gifves verkligen ännu otroligt många saker, hvilka våra filosofer knappt kunna dröm: ma om. För icke längesedan blef nemligen er ung, skön, förhoppningsfull flicka, smyckad sor en brud, af sina slägtingar förd till karmeliter eller barnabitersystrarnes kloster i Prag. Sedar hon bakom ett förhänge blifvit afklädd, hängde man på henne den grofva, färglösa nunnedrägten hennes sköna, långa hår afklipptes, oeh derefte fördes hon åter fram midt ibland nunnorna Här måste hon lägga sig på ett svart täcke hvilket höljdes öfver henne, Sedan knäböjde alls nunnorna, bedjande omkring henne, och tog af henne den fruktansvärda ed, sem, liksom döden, för alltid skilde henne vid lifvet. Nunnorna sofva hvar för sig i en smal kista, hvar: uti de måste ligga i en rak ställning, ech då de dö, är den deras — likkista. Så länge er skorstensfejare eller någen annan karl har at göra i klostret, hvilket blott i det mest trängande fall tillåtes, ringes det, till teeken att in gen nunna må våga sig ut ur sin cell. De åters aldrig en skymt af lifvet, och ingen makt pi jorden kan befria dem ur detta kloster. Nun norna lefva derjemte, hvilket är helt naturligt uti den största oenighet. Sådant passerar ännt i 49:de århundradet.