Aftonbladet – 6 november 1841, sida 2

— Rikets Ständers Herrar Revisorer, frår hvilka hittills ingenting egentligt varit att-anmärka, med undantag af den bekanta debatter angående vissa ledamöters ifrågaställda kompe ens, hafva nu efter slutade förberedande gransk ningar på serskilda afdelningar, för några daga sedan sammanträdt in pleno, att diskutera dess: anmärkaingar, af hvilka en och annan lär om fatta rätt intressanta principfrågor. Bland anna har uppstått en kollision af så kuriös beskaffen het mellan revisorerne och ett förvaltningsverk att den i hög grad förtjenar uppmärksamhet. I bland de verk, till hvilka staten lemnar bidrag ech hvars räkenskaper det således åligger Re visorerne att granska, är äfven Serafimer-Laza rettet. Sedan nu de löpande täkenskaperna vor genomgångna, begärde Revisorerne äfven att f sranska sjelfva fondens säkerhetshandlingar; me: härpå erhölls ifrån Direktionens istaden varand: ledamöter, deras Excellenser Roseublad och Brahe det besked, att som denna fond hufvudsaklige: bestod af privata donationer, så kunde en så dan granskning icke medgifvas för större del äl de 40,000 Rdr Bko, som utgöra tvenne års stats bidrag. Detta lärer väckt så mycket mer förun dran, som Lazarettet underhålles jemväl genom e mängd andra allmänna medel såsom årligt an slag af tolagen 40,000 Rår, lotteri-medel oci åtskilligt annat, och som dessutom icke minst invändning blifvit gjord för granskning af andr dylika Verks säkerhets-handlingar, såsom Sera fimer-gillets, Stora Barnhusets, Drottninghusets m. fl. Revisorerne anhölle derföre, i officiel form, genom skrifvelse från Ordföranden til Justitie Statsministern om del af ifrågavarand handlingar; men härpå har Hr Justitie-mini stern, uti ett långt reskript, på nådig befallnin; lemnat afslag,. med uppgifvande af de skäl der till, som kunnat framhafvas från den här an gifna synpunkten. Vi hoppas en annan dag-f tillfälle att meddela detta bref, och skole d jemväl beledsaga detsamma med några upply sande kommentarier; men imedlertid kan a det redan anförda skönjas, hvad man förut al drig visste, alt en viss obenägenhet på saxahäl lets höjder råder mot Revisorernes gramsknings rätt. Denna obenägenhet är så mycket märk