Aftonbladet – 6 november 1841, sida 1

och hvad hen förmår, tänkte prinsessan. Jsanne uppfyller strängt sina pligter sem en hederlig hustru; kon hyser för sip man den aktning hen bör kysa, hennes förhållande mot konom är utan förebråelse. Denne man har hvarken henne3 tycken eller hennes ålder; ingen sympati kan finnas dem emellan; huru många hustrur skulle ej i hennes ställe hafva felat! Hvad betyder således, att hennes hjerta hyser ömhet för en annan! Den hen älskar, är ju icke ovärdig den känsla han inger. För Jeanne skall derna dygdiga och innerliz? kärlek vara det säkraste skydd mot de faror, som omgilva en ung fru. Detta sätt att tänka afvek utan tvifvel från pligtens stränga teerier; raen de följder prinsessan ägde rätt att vänta deraf, försäkrade hennes nieces lycka och lugn. Då nu prinsessan fumnmit Jeanne mera svärmande, mera tankspridd, sedan öfverstens bortresa, och viste att äfvem ett indirekt förtroende kan skänka tröst, hade hen kommit för attsöka rycka sin nidce utur dessa dystra tankar, fruktande tillika, att hertigen kunde märka sin hustrus nedslagna sinnesstämning. — God dag, mitt barn, sade prinsessan vänligt och kyste Jeamne på pannan. Jag kommer för att bannas på dig för den nedslagenrhet jag märkt hos dig några dagar bortåt... Jag skall berätta dig tusen små roliga saker och du skall bli flat, då du finner, att din gamla tant kan vara muntrare än du, som ännu är så ung. — Men min goda tant, jag är långt ifrån ned-. slagen. . — Se så... se så... tror du icke jag vet huru lifliga och blixtrande dina stora vackra ögon kunna vara, när de vilja? Tror du, jag har glömt det intagande leendet på denna mun, nu så tvär och butter? Låt höra, bvad fattas er, min hertiginna? Ar ni svartsjuk på haronessan Merluchons affekterade manerer, eller på