Aftonbladet – 5 november 1841, sida 2

dolken, och ni, herr Herrman Forster; tro mig lyd öfverstens befallning och res så fort ni kar till Bayonne. Då Anacharsis sagt detta, steg ban upp med tillfredsställd min och styrde sins steg åt dörrn. — Den, sem vill bevisa för mycket, bevisa intet, sade Peter Herbin, i det han gaf honon tecken att åter sitta ner. Jag säger dig. att dv slipper icke härifrån. Jag kunde väl taga nyc keln ifrån dig, gå till Vietoriegatan och å din; vägnar begära brefven af Glapisson eller få ho nom hit med mig, om jag sade, att du behöf ver horom; men misstankar kunde då uppst mot oss, och man kunde affordra oss förklarin gar, för hvilka jag ej ville blottställa mig; on Glapisson blir mig till besvär, skall jag på an nat sätt göra mig af med honom... För di: del, måste du bli qvar här... och emedan di tager så liflig del i hvad som angår oss, så skal jag lugna dig i afseende på följden af det vål vi begå mot dig, som du säger. Hör väl p en plan, som ej är så illa uttänkt. Herrmar tager din kappa, ni ha lika växt; i mörka nat ten skall kusken ej känna igen honom; ha skall lätt taga henom för dig. Herrman låte köra sig till en aflägsen boulevard, ger kuske; en louisdor, och ber honom gå till Victorie gatan för att tillsäga ditt folk, att de ej skol oroas, om du ej kommer hem dagen derpå, e medan du måste bege dig till Versailles på er eller två dagar, i angelägna affärer för öfver sten. Ditt folk har sett kusken komma tillbaka du reste bort midt i natten; ingenting skall sy nas dem maturligare än denna korta frånvar under så vigtiga omständigbeter.