Aftonbladet – 5 november 1841, sida 2

han skall uppgifva detta hus, och j skelen bli arresterade. Också bryr jag mig nu mera ej om era hotelser. Detta inkast tycktes göra någon verkan på de båda broettslingarne. — Aha, sade Peter Herbin, du är ieke så dum för din ålder. Jag fick ett infall; du har ingenting att frukta af oss ... du kan vara lugn. ... Vi trodde dig ej vara större pultren än du 1i sjelfva verket är, ech vi hoppades kunna betjena oss af din räddsla, för att erhålla de der brefven. ... Dessa måste vi ha på ett eller annat sätt; det blir vår sak; hvad dig angår, så måste du stanna qvar här tills vi bringat till slut de affärer, som du hoppades kunna trassla in för oss. — Men, men! återtog Boisseau, som blifvit dristigare af sin redan vundna framgång; det skall lika litet lyckas er att hålla mig fången här, som att döda mig; mitt folk skulle lika mycket oroas för mig, och följden blefve för er densamma. Jag är lagkarl, jag, och jag vet hvad dom den har att vänta sig, som med våld stänger in en person; och ni ser mig ut att vara för skickliga gökar att vilja utsätta er för ett dyhkt straff. — Du är alltför god, som anser oss skickliga, herr ambassadör, oeh just för det skicklighet ej felar oss, måste du bli qvar här. — Lit mig vara i fred, sade Boisseau, i det han ryckte på axlarne; det är en ny snara ni lägger ut, för att aftvinga mig de der brefven; men det skall ej lyckas er; er bästa utväg är att öppna dörrn för mig min kära herre med