Peter Herbin och Herrman vexlade en blick af hemligt förstånd. — Ni skulle ej våga föröfva ett så afskyvärdt brott, upprepade Boisseau, i det han bleknade. — Det kommer an på, sade Peter Herbin, under det Herman tycktes med ifrig uppmärksamhet åter genomläsa öfverstens bref och djupt öfvertänka några ställen deruti. — Först och främst: hvar äro de båda andra brefven, som den fördömde öfversten skickat dig? återtog Peter Herbin. — Ni må gerna visitera mig, jag har dem icke; de ligga qvar hos öfversten ... på Vietoiregatan. — Aha! de ligga qvar på Victoiregatan ... förmodligen under den der Glapissons vård, som du skall släpa i hälarne efter mig, för att spionera på mig. — De ligga i min skrifbyrå, hvartill nyckeln är här. Peter Herbin närmade sig Herrman och sade honom några erd i örat. Denne gaf ett bifallstecken, lade på bordet papper, penna och bläck, samt gick af och an i upprört sinnesstämning. Peter Herbin närmade sig Boisseau, kramade hans hand, som den kommit i ett skrufsted och sade till honom: Sätt dig der vid bordet och skrif. — HMen ... — Inga men ... för fan i våld! Det tycker jag inte om. — Men hvad skall jag skrifva då? — Skrif till den der Glapisson, att du skiekar honom nyckeln till din skrifbyrå och att han sjelf kommer hit med de båda brefven, som