Aftonbladet – 4 november 1841, sida 2

lem lyckan ej gynnat. Era beskyddare råda er ör er egen fördel, kom väl ihåg dessa ord, min werre: de råda er, för er egen fördel, att lemma ufvudstaden ... och resa åt söder till... Lufen är der så helsosam, trakten är piltoresk ... och Bayonne synes dem vara en så passande vistelseort, att de råda er att, företrädesvis, bege er lit... Der, tillade Boisseaou med Lemlighetsull min, der, unge man, skall niafera beskydlare erhålla sådana tillgifverhetsprof, hvaraf ni skall fiana er öfverraskad... skall hafva skäl att iana er öfverraskad, — Min herre, återtog Herrman efter en temigen lång tystnad; ni tycks vara en belefvad mar, och jag kan icke föreställa mig, att ni kommer till mig klockan 5 på morgonen för att drifva gäck med mig. Det är påtagligt att ni blifvit narrad; ett misstag måste äga rum. — Visst icke, min herre, jag bar ej bedragit Mig; ni är ju berr Herrman Forster, anställd som handsekreter hos hertig de Bracciano; är let icke så? — Jag är visserligen Herrman Forster, min herre. Deri har ni ej bediacit er; men ni besår ett stort misstag, Om ni tror mig äga kända eller okända beskyddare... Det ingår ej i mina förslager hvarken att icmna Paris eller att besifva mig till Bayonne. Troende sig göra eit mMästerstycke och kunna sifva Herrman eit argument utan gensvar, tog Anacharsis upp ur sin västficka en förseglad rulje och sade i det ban höj den mellan tummen och pel fingret : — Bevi2 på all alli fr fult allvar, Min herre, , ali dessa oki da beskyddare, hvilkas existens pi förneksr, uppd:agit mig lemna er denna rule af hundra napolsoner. Deina summa är belämd till respengar och ert första underbåll i BeyOnne... Bara ni kommit dit... ja, ni vet cke hvad som der väntar er, sade Boisseau i det Nan på ett grannlaga sätt lade rullen på ett