Aftonbladet – 4 november 1841, sida 1

du finner för godt; han och Glapisson äro mij ytterst tillgifna oeh skola tjena dig lika nitisk! som migz Då Anacharsis Boisseau två gånger läst ige. nom detta bref, lade han dem afsides, som voro ställda till kejsaren och prinsessan de Montlaur, och sade til kuriren: Ni far ej tillbaka förr än nya ordres lemnas; gå till hvila, och du, Glapisson, skall efter öfverstens befallning... Vid dessa ord förde Glapisson handan till näsan och rättade på sig. — Du blir kanske nödsakad att raka bert dina mustascher för att ej kärnas igen, ech kunna således bättre följa på spåren den der gamla halta skurken, som har ondt i sinnet. — Mot min öfverste? — Nej, Glapisson, men mot din öfverstes väaner, som är detsamma. Längre fram skall jag förklara dig det. — Det är nog, herre, ehuru det mycket kostar på mig att mista de kära mustascherna; och hen drog i detsamma en suck, i det ban förde handen till sina mustascher. De ha följt mig i alien, Egypten, Spanien och Tyskland. Ändå, om öfversten vill, så må det ske. Sedan vände sig Boisseau till sin kammertjenare och tillsade honom att laga allt i ordning för hans toilett. — Herrn ämnar sig ut? frågade Josef förvånad. — Ja visst, och säg åt portvakten, att han straxt går och skaffar hit en hyrvagr; det finns sådana hela natten vid Frascati.. En balftimma sednare steg Boisseau, väl insvepi i kappa, upp i sin vagn och befallde kusken att köra till huset J2 356 i Faubourg du Roule, Under vägen dit gladde sig Anacharsis öfver att ha funnit er utväg att kunna vara Raoul till nytta. Efter den beskrifning denne innan sin afresa hade gjort om hertiginnan de Bracciano,