Aftonbladet – 3 november 1841, sida 3

Carlsson och Anders Nilsson, hade imedlertid komI mit efter, och då de funnit dörren stängd, stannat lJoch lyssnat, hvarvid de hörde svåra slag utdelas, likväl utan att vara åtföljde af några jemmerrop; men för hvarje slag hade de tydligen kunnat urskilja Ekboms röst, i det han flera gånger upprepade: hvilken buske, hvilken buske? Anders Carlsson ech Anders Nilsson bultade häftigt på dörren, hvilken Anders Olssen väl öppnade, men straxt återigen tillslöt, hvarefter de körde ytterligare slag utdelas. De förnyade nu bultningarne ännu häftigare, tills Ekbom omsider öppnade dörren. Då Anders Carlsson och Anders Nilsson kommo in i rummet, funno de Christen liggande på golfvet, blodig i ansigtet, utan att visa ringaste tecken till lif. Flere personer tillkommo och hjelptes åt att bada Christens hufvud med kallt vatten. De upplyftade honem på en stol och funno honom då verkligen vara död. Den olycklige hade redan under sina bödlars händer uppgifvit andan. Händelsen angafs för länsman, som oförtöfvadt anlände och höll förhör med alla dem, som varit närvarande: vid tillfället. Afverm den döda kroppen besigtigades och fanns öfverallt vara på det grymmaste sätt misshardlad. Anders Olsson och Ekbom ville ej .vid första förhöret fram med sanningen, men vid ett följande förhör erkände de, att de, med tillhjelp af åboen Per Nilsson, gifvit Christen de slag och åkommor som vållat hans död, för att förmå honom . bekänna den omnämnde stölden, hvarefter. de arresterades. Några dagar derefter anställdes ebduktion af den döda kroppen, och man kan deraf sluta till Christens förskräckliga lidande. På kroppen funnos nemligen följande skador: ett sticksår på bjessan; skrapsår öfverallt i pannan och ansigtet; venstra armen: uppsvälld, blå och röd, liksom marmorerad; båda axlarne och öfre delen at ryggen mörkblå; större och mindre mörka blånader utefter hela ryggen, på båda sidorne af bröstet och rundtomkring högra höften; yttre och bakre sidorne af låren röde och uppsvällda; på högra skinnbenet månrga sår och yttre betäckningen från benet lös; på venstra skinnbenet blånader och sår; vadorna på båda benen röda och uppsvällda; vid hufvudets öppnande observerades flere kontusioner; tredje refbenet på högra sidan af bröstet i dess största krökning tvärt afbrutet; starka kontusioner å högra sidan af bröstet. Vid genomskärning af alla blånader, och rodnader observerades starka bledextravasater. Läkaren attesterade: att af de omnämnde skadorne väl ingen i och för sig sjelf varit vållande till döden, men alla tillsammantagme ansåg han, genom af dem förorsakadt blodextravasat. så väl i bröstkavitten, som i öfriga af våldet träffade kroppsdelar, för absolut dödande, och att således Christen Henricson blifvit ordentligt ihjelpryglad. Vid Färs Häradsrätt anställdes derefter ransakning den 7 sistl. Augusti. Anders Olsson och Ekbora nekade i början, under uppgift, den förre, att hans bekännelse för länsman skett i häpenhetn, den sednare, att den skett af förhastande ; men sedan vittnen blifvit afhörde, erkände de våldsgerningen, uti hvilken de påstodo att åboen Per Nilsson äfven varit delaktig. Åtskilligt förekom äfven emot. Per Nilsson, att hafva varit med om första misshandlingen, men ham nekade helt och hållet dertill. Flere andre tilltalades äfven såsom misstänkte att hafva deltagit i, eller varit medvetande om våldet, men någon egentlig bevisning derom förekom icke. Häradsrätten dömde Anders Olsson och Ekbom att för dråp i edsöre mista lifvet genom halshuggning. Emot. Per Nilsson hade väl förekommit, att han en stund, under det Christen tvingades till bekännelse, varit ensam med honom och Anderg Olsson i rummet, men som han förnekat all delaktighet i våldet och de tilltalades angifvelse icke blifvit beledsagad med någon bevisning, så förklarade Häradsrätten Per Nilsson ieke kunna till saken eller ansvar fållas. Samma utlåtande meddelades äfven angående åboerne Nils Andersson och Nils Nilsson, emedan det emot deras bestridande icke vore fulltygadt, att de egt medvetenhet om våldet. Alla de öfrige frikändes från ansvar. Genom utslag den 29 sistl Oktober, hvilket nu är understäldt Kongl. Maj:ts pröfning, fastställde Skånska Hofrätten Häradsrättens utslag, utom hvad det angick åboerne Nils Andersson och Nils Nilsson, hvilka Hofrätten ansåg, emot deras nekande, icke vara i någon mån om brettslighet besvärad, hvarför de från ansvar i målet frikändes. — —atäiäijjt—— —— — Emot Serafia Bergdahl, hvilken, jemte Magdslena Falk, för några dagar sedan blef, på sätt vi förut berättat, i häkte inmanad för misstänkt åtkomst till en af henne innehafd bankosedel å 400 rdr, har nu blifvit angifvet, att hon från en äldre man, hvilken såsom resande vistas i hufvudstaden, osh hvilken aftonen före Bergdahls häktande anmodat henne, att, för något ärendes uträttande, följa med till hans logis, under en korts stunds vistande der. begagnat tillfället att åtkomma 350 rdr rgs, som varit förvarade i hans plånblok, och deraf 2:ne sedlar å 400 rdr bko hvardera. Bergdahl! nekar, men den bestulne påstår sig bestämdt igenkänna Bergdahl, och polisbetjeningen bar förmält, att Bergdahl, såsom man vid häktningstillfället tyckt sig förmärka, uppätit en lång, gul sedel. — En f. d. gardist, Halvar Olsson, träffades. sistl. söndags morgon död i Ladugårdslandsviken, Huru han kommit i sjön, har ieke kunnat upplysas. — Dagen förut hade en mureriarbetare, Wilhelm Ögren, hemliger upptrupit och lagt sig efvanpå torkplåten i ett mälthbus på Norrmalm, der enn RE — LOL Tu —————AA ss