Aftonbladet – 1 november 1841, sida 3

peterfonden, med det årets saltpettergärd inberäknad, utgöra ej mindre än 773 000 Rdr. R. St:r anslogo då — i sjelfva verket olagligt, emedan fonden var jordbrukets — 300,000 Rdr till ersättninvg för Kronprinsens resa och förmälning. Men 475,000 Rdr återstodo likväl ännu det året. Deremot vitsordar Ins. sjelf, att der år 1839 blott var 463,800 Rdr. Detta är ett tillräckligt skäl och bevis för Red:s uppgift att den sammansmält, ty detta uttryck synes ej oegentligt om en fond, hvaraf nära två tredjedelar försvunnit. Ben hado ju ock under hela denna tid varit förvaltad af samma personer. Vid sådant förhållande kan den omständigheten, att den år 1839 bade ökat sig ifrån år 1837, när den i sitt ökade skick ändå ej utgjorde mer än här ofvan sednast omnämnda 463,800 Rdr, ej visa något annat, än att anmärkningarne vid 1837 års revision ej varit utan sin nytta, men icke att hela hushållningen med detta ärende varit af någon fördel för staten. ) Vi kunna ej fatta, att detta pallenar kan betyda annat, än i vanlig ordning efter regeringsformen. Priset måtte väl kunna sättas, efter hvad gångbara pris, m. m. gifva vid handen. Vi hafva ej talat om andra priser; ty det godtyckliga lösningspriset kan naturligtvig, om konservatismen får i detta som i allt annat råda, konmserveras, om det ock till löjlighet blef högre än handelspriset. ) Detta är just ett det säkraste bevis på riktigheten af den sats, att sådane premie-uppmuuntringar icke sällan verka i motsats till det allmännas sanna nytta. Antagom att de 194,000 Räår, som i t. ex. 20 år utgått för uppmuntrandet af näringen, blifvit besparade, så hade det utgjort 5,8380,000 Rdr. Antagom, att årliga åtgången under freden för salutoch exercis-krut varit 25,000 Rår, och att för komplettering af krigsförråderna hvarje år användts lika mycket; så hade likväl mära millioner Rdr varit besparade för nationen. Det är då äfven tydligt, att om man vid något serskildt tillfälle haft af nöden, att hastigt förse sig med ett större parti saltpetter utifrån, och äfven behöft betala den dubbelt för tillfället, så hade förlusten deraf i alla fall varit en obetydlighet emot den, som nu inträffat. Man har också aldrig hört omtalas att matisner, som behöft föra krig, blifvit i saknad af krut, när de velat betala det. Till och med hos Czerkesserne och Araberne, som visst icke sjelfve hafva någon saltpettertillverkning, har ej försports brist på denna vara; ty spekulationen inställer sig nog dermed när den vet, att något är att skörda på hamdeln. — Detta ämne har imedlertid redan förut så ofta oeh tillräckligt varit i fråga, att vi här sluta, endast yttrande den förhoppning, att dena i slutet af insändaress artikel emtalade reformen måtte bättre lyckas än åtskilliga andra, sem administrationen föreslagit, eller rättare åt hvilken den gifvit detta namn, utan att vilja aflägsna det, som egentligen utgjert den gamla surdegen. ORSA l