Aftonbladet – 1 november 1841, sida 3

I afseende på fyllandet af Rikets behof af salpeter för den årliga kruttillverkningen, har valet stått öppet mellan tvenne alternativ, antingen att uppmuntra den inhemska Salp:tertillverkningen med någon uppoffring från Statens sida, eller ock att, med undertryckande af denna vigtiga landtmannanärisgs bestånd, låta införskrifva utländsk salpeter, i sistnämnde fall med äfventyr att ställa Riket, vid inträffande fredsbrott, i beroende af utländsk makt eller i saknad af hufvudingredierset för Riksts vigtigaste försvars.nedel. Kongl. Maj:t och Rikets Ständer hafva förenat sig att välja det förstnämnda medlet; och det är derföre som Saltpeternäringen på allt sätt måste från Styrelsens sida understödjas. Inlösningspriset, som af Kongl. Maj:t allena bestämmes, utgjorde i 20 år (1815 — 18334) oförändradt 7 Rdr 24 sk, nedsattes år 18355 till 6 Rdr 392 sk. år 4836 till 6 Rdr och år 1837 till 5 Rdr Bko per L:8, hvarvid det sedan förblifvit. De vexlingar, detta detta pris under de sistförflutna sex åren framställer, hafva alltså utgått från Regeringen allena, som är den inom landet tillverkade salpeterns enda afnämare. Af upprättade jemförelse-tabeller har det likväl visat sig, att, i samma mån inlösningspriset blifvit nedsatt, i samma mån har ock Ssltpetertillverkningen inom Riket aftagit, så att densamma, efter att år 14835 hafva uppgått till 33,904 L:, år 4839 utgjorde blott 21,350 L: och alltså, sistnämnde år, omkring 7,000 L:8 mindre än som för årets kruttillverkning erfordras. ?) Då sådantimnevarandeir blef af Regeringen kändt, fordrade dess pligt att söka afböja fortfarandet af ett för försvarsverket så menligt förhållande. Att öka inlösningspriset hade varit ofirenligt med Rikets Ständers i underd. yttrade önskan. Att göra detta pris oföränderligt för fem år i sender ech derigenom skänka trygghet åt tillverkaren mot underbud af varans verkliga värde, var deremot icke blott förenligt med Rikets Ständers åsigt, men kunds derjemte, utan att öka Statsverkets utgifter, med rättvisa mot den Svenska landtbrukaren, af Regeringen vidtagas. Men Kongl. Maj:t har icke inskränkt sig till denrna åtgärd allena. Krigs-Kollegium har blifvit i Nåder anbefaldt att inkomma med underd. utlåtande, buruvida icke tillfälle borde lemnas producenterne att, till undvikande af den betydliga rabatt, som vanligen, vid besigtning i tillverkningsorten, den råa saltpetern ålägges, få under vissa vilkor leverera renad i stället för oluttrad vara, hvarjemte Kommit terade för Saltpeterärenderne erhållit nödig föreskrift, ej allenast att undersöka, huruvida icke indragning af Saltpetersjuderistyresmän och betjening kan äga rum i de trakter af Riket, der saltpetershandteringen antingen alldeles upphört eller ock nedsjunkit till obetydenhet, utan ock, efter sammanträde och öfverläggning med Krigs-Kollegium, föreslå de tjenligaste utvägar i öfrigt, för att, så vidt sådant från Statens sida kan åstadkommas, vinna säkerhet derom, att det quantum saltpeter, som för den årliga kruttillverkningen erfordras, må af inhemsk tillverkn ng erhållas.