Aftonbladet – 1 november 1841, sida 1

vel drömde ni er det ideal, som en dag skulle uppfylla er innerligaste, er mest dolda önskan. — I sanning, det vet jag icke, sade hbertiginnan rednande. — Låt mig fortfara, sade Raoul: jag upphörde icke att se er; ni intresserade mig så lifligt, att jag, nästan mot min vilja, företog mig att studera er i tysthet; jag älskade er så högt, men med en känsla så oegemnytlig, att jag uppoffrade andra måhända allvarliga böjelser för denna betraktelse, som för mig ägde så mycket behag;... snart, af vissa besynnerligheter, af en viss förändring i era vanor, jag skulle nästan vilja säga i era åtbörder... misstänkte jag... jag var öfvertygad att ni älskade. — Raoul!... sade hertiginnan allvarligt. — Jeanne, återtog öfversten i rörd ton, under det hans ansigte uttryckte den innerligaste omsorg; Jeanne, jag svär vid min heder: om jag sökt att utforska er hemlighet, har det ej skett af en svartsjuk, en låg nyfikenhet, endast af -upprigtigt, broderligt deltagande... måbända skedde det af aning, att denna vaksamhet skulle en dag ej blifva utan gagn för er lycka. — Men säg mig då en gång .-— Ännu några ögonblick, och ni skall veta allt, återtog öfversten. I de sällskaper, der jag såg er nästan hvar afton, forskade jag förgälves i era blickar, jag kunde ingenting upptäcka. Det något vårdslösa i era rörelser, ert sorgsna utseende, er nästan oupphörliga tankspriddhet midt uti dessa bullrande samqväm; allt detta sade mig, att den person, sem sysselsatte er, ej tillkörde vår vanliga sällskapskrets. Ofta beklagade ni er för mig, att ej ha någon sysselsättning, som intresserade er; rita, musicera tyckte ni ej om; ni ville hemta någon förströelse i studiet af främmande språk; ni lärde er tyska... Att välja tyska språket för att fördrifva ledsnad, tillade öfversten och leg emot sin vilja, föreföll mig något underligt; likväl fäste jag i början ingen synnerlig vigt vid denna fantasi... Hvad som mera frapperade mig, var att höra er, som var uppfostrad efter er tants grundsatser — hon var monarkiskt och katolskt sinnad; att höra er