Aftonbladet – 1 november 1841, sida 1

STOCKHOLM den 1 Nov. Engelsk post ankom i Lördags eftermiddag med tidningar från London till och med den 22 Oktober. De innehålla underrättelser från Madrid af den 435 och från Paris af den 20. SPANIEN. . Alia underrättelser så väl från serskilda ställen inom Spanien, som från fransyska Pyrenter-gränsen, sammanstämma i bekräftelsen af det vigtiga factum, all insurrektionen emot regeringen i Madrid icke sträcker sig utom de baskiska provinserna och Navarra. Afven der hade oenighet och modlöshet visat sig inom insurgenternes leder, och många af rebellerne hade nyligen deserterat från Pampelonas citadell. En hop Carlistiske officerare, som återvändt från Spanien till Frankrike, hade åter begifvit sig till sistnämnde land, för att slippa förena sig med insurgenterne. Från Catalonien, Murcien, Arragonien, Valencia, Galicien och Asturien lydde underrättelserne om sinnesstämningen ganska gynnande för regeringen i Madrid, och lugnet var ingenstädes stördt, utem i Navarra och de baskiska provinserna. Från Valencia hade linietrupperne redan skyndat emot Ebro, för att förena sig med de stridskrafter, Espartero der lät sammandraga emot insurgenterne. Den bekante general Rodil (densamme, som dref Don Carlos er Portugal och nödgade honom att inskeppa sig) hade blifvit utnämnd till öfverb2fäölhafvare öfver operationsarmeen emot insurgenterne. Espartero ämnade sjelf begifva sig dit, men händelserea i Madrid hade ännu ej tillåtit honom lemna hufvudstaden. Det sades dock, att han om ett par dagar skulle afresa. Al farbåga för någon ytterligare rörelse i Madrid, till fördel för enkedrottningen, syrtes hafva försvunnit; ty trupper detacherades derifrån till operationsarmeen emot insurgenterna. Den 44 hade 9 bataljoner och 4 sqvadroner, och dagen derpå tvenne hela regementen af garnisonen i Madrid afgått till linien vid Ebro. Sedan regeringen i Madrid fått åtskillige af de förnämste deltagarne i revolten i bhufvudstaden i sina bänder, hade en krigsrätt blifvit nedsatt, för att döma de brottslige. General Concha hade inför denna rätt blifvit anklagad såsom hufvudman för de upproriske, under deras försök att, natten till den 7 Oktober, med våld bemäktiga sig drottning Isabella och hennes syster. Som Concha dock ännu ej var gripen, utan lyckats att undgå alla efterspaningar, både i Madrid och på landet deromkring, så hade han blifvit dömd in conlumaciam. Det öfver honom bestämda strafi var döden. General Disgo Leon, grefve af Belascoain, den betydligaste blard de fängslade cheferne, inställdes för samma krigsrätt, som dömde Concha. Domstelen sammanträdde i ett kloster, nära kyrkan San Isidro, sedan den i nämnde kyrka hört messan. Krigsfiskalen yrkade äfven mot Leoa dödsstraffet, såsem medbrottslig i Conchas företag. Sedan genmeraladvokaten Roneali hållit ett försvarstal för Leon med mycken värma, begärde den anklagade tillåtelse att sjelf få yttra sig. Han sade då; att det var ogrundad: