Aftonbladet – 30 oktober 1841, sida 2

på ett försegladt pakett: Ni reser på ögonblic;ket till Madrid med dessa depeeher; sy in dem och dölj dem väl i ert frackfoder; om ni blir ssvfallen af en gerilla och kommer att stadna ovar, skola dessa papper ej falla i fiendens hänoder... Af spanska kungen får ni ytterligare vordres. Det är en beskickning, förevad med fara, med mycken fara; men, tillade den store mannen leende, i det han nöp mig i venstra örat, denna beskickning passar er, som den wvore beställd åt er; ni är en äkta brulot; ni pbar visat prof derpå i Tyrolen., — Nå, hvad prof hade du då aflagt i Tyrolen? — Intet, min vän, intet alls; men hör på till slut... Jag stod litet förbittrad af hvad jag hört och kunde ej svara; jag framstammade några otydliga erd; jag bugade mig å nyo ganska djupt och ämnade gå mina färde, då kejsaren återtog med allvarlig, nästan upprörd stämma: Nå, ni vet väl, att jag i värsta fallet skall dra försorg om er mor! Jag skall trösta henne, ty pjag vet, att ni är en god son... Gå och var våstad inom två timmar. Jag räknar på er... ,Jag har ej glömt Tyrolen... Jag skall ej glömma Spanien heller. — Din mor!... Men jag trodde, att du mistat henne för längesedan, sade öfversten, allt mera förvånad. — Ja visst, min vän, allt det här var följden af ett förargligt qui pro quo. Den store mannen, som utan tvifvel ännu kände någon inflytelse af sin hastiga slummer, tog mig för en viss Boitot... en vild menniska, som varit sänd till Tyrolen, för att underhålla insurrektionen mot Österrike.