Aftonbladet – 29 oktober 1841, sida 3

— Han vänder oss ryggen, återtog denne Besitta, herre, när vi hörde honom tro oss varg fega stackare, då ville vi kasta oss utför trapporna eller hufvudstupa ut genom fönsterna elier slå ut dörrarna, för att springa efter öfversten; vi foro af som lössläppta tigrar; det val ett underverk, att han inte blef krossad. Fem eller sex dragoner, jag var deribland, sprungc på henom i pas: ri med saben i hand. Han vän. der sig om, lägger armarna i kors öfver bröstet kastar på oss en blick... för svedda granater ... hvilken blick, och kommenderade halt! ... med en röst så säker, så lugn, alt vi stadnade helt tvärt som vid en exercis. På axel gevär, kom: menderade han mel samma röst. Det är bara första steget, som kostar på; vi lydde i ögon: blicket; nu kommo de andra dragonerna; v omringa honom och skrika, han kallar oss fega stackare! ... Vi måste skjuta ned honom lik. som öfverste Picot!... Men ham, som detjin te rört honom mer än en sten, står ännu me armarna i kors och låter oss skrika. Efter nå gra minuter säger han: Tyst i lederna!. . Mar hör på honom. — Jag siger er, att ni ären fega, återtage han; ty hade ni mod i bröstet, skulle ni inon ett par timmar intaga redutten vid Arnhein (herrn vet att dragoner slåss äfven till fots) men ni våga ej. — Vi våga ejl vi våga ej skreko vi ursinniga... För oss då till den de redutten! och vid Gud! du skall bli varse on dragonerna vid 47:de regementet nånsin set surt på krutröken! Det ges ingen tapperhet u tan krigslydnad, återtog öfversten. — För hin våld! du skall få lydnad... hvar är redutten