Aftonbladet – 29 oktober 1841, sida 2

kaplaner, med bjellror och fjäderbuskar i hattarne. — Her man väl sett sådan styggelsel sade Dauphin och knäppte ihop händerna. — Och till på köpet, återtog Glapisson, så sade en dragen af min pluton, som var kusk. alt det var en liten mager man, som drog alltihop. Som sagdt var, öfverste Ledoux var en far för soldaterna; man tar honom ifrån oss, här vi komma till Tyskland, och skickar oss : stället öfverste Picot, en hårdhändt best, som varit vid mameluckerna; han begynte med att visa oss tänder; vi visade honom vira tillbaka som rigtiga vildsvin; slutligen gick det så, att man inte kunde säga, att vi just smekte hvarandra, öfversten och vi. En vacker dag, några lieues från Steidelberg, hade vi en liten räkning oliqviderad med vår värd, för en liten byting till kalf, som vi petat sönder, bara för ro skull. och som vi förde med 0s3 i stycken under våra schabrack. ... Uppriktigt sagdt, så tyckte vi alt bonden hade orätt i sina påståenden; vi stängde in honom i hans kyffe, och tände på; så mycket värre för honom! det blef hans sak. .-Godil så kommer öfverste Picot och tar detta till pretext att behandia oss som vwi varit af skum. Vår förra öfverste skulle ha talat med pss på godt marår, han skulle ba sagt så här: Mina barn, ni gjorde rätt i att döda kallve: ich bränna upp huset, men att stänga in bon len ... det var dumt. ... Ja, ja det var dumt, ade vi svarat honom och erkänt vårt fel. Du: ade rört öfversten, och han skulle ha sagt til! ss: Godt! Låt oss inte tala mer derom! Vi