Aftonbladet – 28 oktober 1841, sida 3

I— heter det bland annat — hafva således m också fått smaka frukterna af det säde, son blifvit utsådt af den tygellösa och anarkisk tidningspress, som de i tio eller tolf år så öm fostrat, ty verkan af en tygellös och sjelfsvål dig press uti en större stad är alltid, att fram bringa en tygellös och sjelfsvåldig pöbel. Sam: hällsupplösming, hån: och förakt för lagar och auktoriteter predikas aldrig ostraffadt; och jem väl i mindre samhällen föra dylika prediknin gar alltid sitt straff med sig i längden, just för medelst de eordningar, den upplösning och de fräcka trots emot lag, sed oeh ordning, som de framkalia.s — Götheborgarne se nu i våldsamheterna och oordningarna på gatorna löner för det stöd och den uppmuntran de gfvit åt besagde press; ty annat än gatuexcesser och rabulism kan en slik press aldrig frambringa: sådan är den anda den fostrar, och denna anda skall förr eller sednare gifva sig luft. Redan i tre, fyra år har man i hufvudstaden erfarit verkningarna af en så beskaffad press: ordningen har nu kommit till Götheborg, att näfven med sitt exempel bekräfta satsens sanning., — — Inom få år torde väl behofvet påkalla en ännu betydligare och följaktligen dyrare förstärkning af polisen, om ordning och säkerhet skola någorlunda kunna upprätthållas; samt våldsamheter och oskick förebyggas.n Vi hoppas ingen skall neka att framställningssättet i det här ofvan citerade stycket är pikan! och attdetta förtjenar läsas mer än en gång, samt at! tankarna, på sätt här ofvan sades, verkligen äro snusförnuftiga; men tage oss likväl friheten, till gummans och vännens gemensamma ytterligare öfvervägande framställa några fakta, som de under sin lyckliga inspiration iyckas hafva förbisett. Först och främst hbafve vi nemligen ej kunnat observera att tidningarne predikat samhällsupplösning, utan tvärtom alltid yrkat att lagarna, som utgöra de egentliga samhällsbanden, måtte blifva det högsta i samhället och gälla lika både för höga och låga. För det andra har ingen uppgifvit, att det skulle vara först nu, som oljud på gatorna försports i Götheborg; under den så kallade Engelska tiden, då ännu knappt någon press, existerade, var det mycket värre än nu. För det tredje lär det, hvad hufvudstladen beträffar, vara obestridligt och kunna med siffror bevisas, att när man undantager den af en bekant orsak härrörande och af militärdemonstrationer underhållna jäsningen år 4838, samt den tragikomiska episoden utanför Grefve Horns hus vid Riksdagens slut, så hafva Stockholms gator aldrig varit mindre besvärade af slagsmål och öfvervåld än på de der ,sista tre fyra åren. (Härvid måste likväl äfven undantag göras för de flera öfvervåld med knifvar, som inträffade under vintern 1839—1840 och föröfvades af åtskilliga lössluppne korrektionister: Ahlberg, Löfving, m. fl., men det har alltd visat sig, att fyra eller fem djerfva stortjufvar, när de slippa lösa, kunna åstadkomma en hel hop otyg, som lätt skrämmer upp en hel, fredligt sinnad befolkning.) Man behöfver också blott gå till polisens diarier för en 935 a 30 år tillbaka, för att erfara, hvilket nästan dagligt bråk ordningsmakten då hade i och för en mängd spridda slagsmål och öfvervåld af gesåller och sjömän, äfvensom att dessa båda klasser, men isynnerhet den förstnämnda, på de sednare åren vunnit märkligt i hyfsning och anständighet. Sådana der sielfsvåld, som det i Götheborg öfverklagade, skola imedlertid sannolikt alltid periodiskt förekomma, isynnerhet så länge kriminallagen i sina straffbestämmelser är så efterlåten i ansvaret för öfvervåld å person, i jemförelse med ansvaret för tillgrepp af egendom, eller för olofligt utöfvande af en näring, att ett blodvite kan försonas med 4 Rdr Ras. Låt detta ansvar blifva ansenligt skärpt efter sakens beskaffenhet och den ofredandes uppsåt, samt alltid urbota, och man skall få se om icke detta är verksammare än några få polisbetjenter mera. Imedlertid anse vi oss stå i så stor förbindelse för det nöje, som Minerva förskaffat oss genom sin förenämnda utlåtelse, att vi till tacksamhet vilje visa henne på en artikel i en utländsk tidning, som handlar till en viss grad om samma ämne, och är så klassisk i sitt slag, att gumman, om hon någonsin hade haft några afkomlingar, väl skulle kunna utropa: det är kött af mitt kött och ben af minom benom., Det är nemligen en betraktelse af Englands mest Argusiske publicist, Mr John Walter, en af ägarne till Engelska bladet the Times, angående Frankrikes närvarande ställning, den han finner så förtviflad, att någon annan räddning derför icke gifves, än hela landets undergång, och hvartill orsaken jemväl, såsom man lätt kan föreKISTA nl AT JR 7 hå