Aftonbladet – 28 oktober 1841, sida 3

tempelberrarne. Genast blefvo 59 riddare, hvilka återtagit sin genom tortyren aftvungna bekännelse, såsom relapsi, under idkeligt bedyrande af sin oskuld, lefvande brände utanför Pariss portar. Iaför en af Clemens V nedsatt kommission inställdes den 22 November 45309 Jacques de Molay och utvecklade i ett vältaligt föredrag ordens oskuld. På kyrkomötet i Vienne upphäfde Pålven orden såsom valde suspectum (ganska misstänkt.) Man känner Stormästarens och hans riddares öde. Hvad de nyare Tempelherrarne angår, så säger den ofvanrämnde författaren i inledningen till sitt arbete, att han, ehurn ingen mediem af orden, erhållit dokumenterna rörande ordens förfarande af sjelfva dess öfverhufvud, så att den moderna Tempelorden på sitt sätt uppträder under den förras ,wuspicier och vapen., Den förste, som meddelat några upplysningar härom, är Gregoire i sin histoire des sectes religieuses En bok, som är svårt tillgänglig för lekmän, emedan den endast är tillåten för medlemmarne af orden (oManuel des chevaliers de Vordre du Temple, par le chevalier Guizot, imprimeur de la milice du Temple, Paris i Ordens 707:de år, 4825) säger härom: Efter ordens upphäfvande af Påfven, stiftade tvänne riddare i Skottland det Skottska Frimureriet; men Marc Larmenius, Molays efterträdare, fördömde dem såsom sekteriske. Under den ofvannämndes efterträdare, spridde orden sig, ehuru i största hemlighet, kring alla länder. Nu har den loger eller kommenderier i Paris, London, Baden, Hamburg, Rom, Neapel, Lissabon dem fullmakt att efter godtfinnande förfara mot