Aftonbladet – 28 oktober 1841, sida 2

LITTERATUR. BERÄTTELSE UR KYRKOMUSIKENS HISTORIA. AF ABBR. MANKELL,. Det är ett eget fenomen, att finna ett arbete öfver skön konst af så allvarsamt utseende, som detta, i våra dagar, då den sköna konsten sjelf, och synnerligast musiken — hvarom här är fråga — synes så litet vara fallen för en dyik riktning åt det seriösa, det stränga, det lärda. Hvem talar till oss om koraler och oratorier, medan de glada dansmelodierna från den sista Musardkonserten ännu klinga för våra öron? Hvilka gammaldagsfysionomier från orgelläktaren, med långa munkskägg eller lockiga peruker, våga att smyga sig in bland de lekande sylfider, med silfverpaljetier på tynicken och tambour de basque i band, som utgöra vår musikverld för oss? Jag upprepar det, det är en rätt ovanlig företeelse, denna bok, och någon skall kanske till och med kalla dess framträdande paradoxt. Den främmande gästen i vår litteratur skall imedlertid icke ha missräknat sig i sitt förlitande på vår goda och humana karakter. Vi må ega vårt hufvud för oss, vi må, som söner af en annan bd, ha våra lynnenr och sympatier vända åt ett annat håil, än fordna dagars menniskor, men vi äre för öfrigt toleranta oeh erkänna det goda och aktningsvärda i hvad form och drägt som heldst, och från hvad epoker det än må förskrifva sig. Vi äre måhända — åtminstone relatift taget — icke synnerligen kyrksamma af oss, och mer än en af oss har, jag fruktar det, på sitt samvete, att vanligen iemna söndagspsalmerne å sido för vaktparadens klingande spel på Er GE a AM En RA Tran a AT At a Rn a a a I AN RN Es