Aftonbladet – 27 oktober 1841, sida 1

löfte, att hon ej, utan regeringens tillåtelse, skulle lemna Paris. Utom de tallösa artiklarna öfver Spanien och dess angelägenheter, äro tidningarnas spalter temligen innehållslösa, och hafva nästan ingenting af vigt att berätta. Likväl tala de något om en förestående ministerförändring, hvari namnet Mole i synnerhet figurerar; han skulle då komma att emottaga utrikesportföljen, hr Salvandy den inrikes och marskalk Soult den för krigsärenderna. Till dem skulle herrarne Lamartine och Passy sluta sig. cDenna kombination,, anmärker Commerce, wär hvarken serdeles förståndig eller serdeles parlamentarisk, men kanske just derföre låter hon icke alldeles otrolig. Quenissets process skall, efter hvad Tems förmäler, vara betydelsefullare, än någon af de föregående, emedan han skall ha gifvit så bestämda upplysningar, att man, till följe af dem, kan gå till väga med mera bestämdhet och säkerhet, för att uppdaga komplottens hemliga historia, än vid någon af dem. Bland de, genom hans utsagor komprometterade, och, till följe deraf, arresterade, är äfven br Dupoty, redaktör för Journal du Peuple. Lucien Buonapartes enka befinner sig sedan fiera dagar i Paris, och har haft en enskild audiens hos konungen och drottningen. Patruller genomströfva åter stadens gator om aftnarna. Man vet ej orsaken, men förmodar, att regeringen åter är några förestående oroligheter bland arbetarna på spåren. SPANIEN. De närmare detaljerna af det i Madrid gjorda försöket, att bortföra drottningen och hennes syster, äro följande: Den 7 spriddes mycken bestörtning genom flera gevärsskott, som lossades i palatsets omgilning; garnisonen grep genast till vapen. Generalerne Leon och Concha begagnade prinsessans regementes ankomst, som den sistnämnde kommenderat, och som var Lonom serserdeles tillgifvet, för att försöka ufförandet af sin plan. De begålvo sig till slottet och stego här, ispetsen för en afsuten sqvadron af kungliga gardets kavalleri och provincialjägare, uppför trapporna till drottningens rum, under det att prinsessans regemente besatte slottets avenyer. Drottningens rum bevakades af hellebardierer; desse gjorde ett häftigt motstånd. De uppställde sig i slagtordning i den så kallade lifdrabantssalen, emotiogo angriparena med gevärsskott och drefvo dem flera gånger tillbaka. Detta hellebardierernes motstånd gaf Luchanas jägare tid att skynda till stället. De inträngde genom fönstren i första våningen och genom köken. Medan detta tilldrog sig i slottets rum, föreföllo partiella träffningar på de torg och gator, som ledde dit. Förvirringen, som ännu mera ökades genom nattens mörker, var så stor, att patruller af nationalgardet sköto på hvarandra. Imedlertid skyndade trupper från aila sidor och kringrände den del af palatset, som ligger åt staden. Inne i rummen lutade fördelen allt mer och mer på Luchana-jögarnas sida. Generalerne Leon och Concha drogo sig nu med sitt kavalleri och en del af sitt infanteri tillbaka på vägen till Prado. De öfriga blefvo afväpnade och tillfångatagne; bland dem befinna sig flere gardesofficerare. Klockan 1, 6 om morgonen, då Espartero begaf sig till stället, var allt förbi. Hvarken denna berättelse eller någon af de föregående uppger antalet af döda och sårade, lika litet som af de fångna. Obestämda underrättelser säga, att icke mindre än 43 skola ha blifvit af en krigsrätt dömde tili döder. Bland dessa skola vara tre af cheferne, och en af dem Cordovas yngre broder, dock tror man, att strängheten endast skall inskränka sig till officerarne, men de vilseförde soldaterne behandlas med mildhet. Betydelsefullt är, att Madrids invånare synas ha förhållit sig alldeles stilla. Detta afgör mera till förmån för Esparteros sak, än händelserna i de baskiska provinserna betyda emot honom. Det synes nämligen, som om uppresningen inskränkte sig endast till dessa provinser, och att den således var icke företagen för Christina, hvilken endast är dess förevändning, utan för Don Carlos, eller snarare för Rv LR ART EN ERAN BG JIA SEO HERRN VEN: hån dre pe TEN sn EEE EA