Aftonbladet – 26 oktober 1841, sida 3

Marskalkinnan. Jag begriper er inte... Hvad menar ni? H:riigen. Att markisiunan QCastellane i afton skall supera hos hans majestät; troligen drar supern ut så länge, att hon icke kommer att lemna sloitet ... nå väl ... jag begär af er, hennes förtrogna och intima vän, att få veta alla detaljerna af denna aftons tilldragelser, noggranna och sanna ... ja, sanningen är mig så dyrbar, att jag icke tror mig för högt hafva be:alt den med en anvisning på skattkammaren om hundra tusen francs. Murskalkinnanr (orolig). Huru, herr hertig, mi begär af mig en berättelse ... skriftligen? ... Hertigen. Bevars! ... Hvarför besvära er dermed? ... Muntligen, och till mig ensam ... det är alldeles tillräckligt ... jag vill ingenting, som möjligen skulle kunna kompromeitera er ..jag hoppas det är lojalt handladt. ... Marskalkisnen (glad). Jag bifaller! Hertigen (artigt). Ni ser att jag sade sannt, då jag nyss försäkrade er, att min proposition icke stred mot edra förbindelser eller er vänskap och ieke förbandt er till någon ting, icke en gång att älska mig. Marskalkisnan. Ah ... herr hertig! ... Hertigen. Ja, madame, den lemnade er öppen rätt att hata mig ... offentligt; ty för er enskilda del, jag vill slå vad derom, gör ni mig rällvisa, ... ni återkommer från edra fördomari! ... Marskalkinnan, Ah ... ni skulle så gerna kunna säga, att jag mot min vilja ..-. älskar er än i botten af mitt hjerta. Hertigen (kysser hennes hand). Jag var säke: