Aftonbladet – 26 oktober 1841, sida 3

kärlek. Lik det etheriska doftet på blommans blad, bör kärleken till Henom helga och rema icke allenast hvarje inbördes förbindelse utan ock hvarje njutning samt hvarje önskan oeh lust uti jordiskt hänseende. Men för det andra, Gud har ej satt oss endast bredvid hvarandra såsom en lös massa af tillfälligtvis coöxisterande individer. Vi stå fastmer alla, i likbet med kroppens lemmar, uti er inbördes organisk förbindelse Blott derigenom att det fattas som en organ i det hela får individens lif sin betydelse; och detta hela, i hvilket vi böre inföslifvas, är i sin högsta alltomfattande mening Guds rike genom Christum. Att likna Christus i sinne och sträfvande, det är vårt lifs geda och mål. På samma sätt som han helt och hållet lefde för oss, så skole ock vi med samma kärlek omfatta hvarandra. Att upprätta ibland oss ett sådant himmelskt rike, der vi, af den gudomliga sanningens och kärlekens makt regerade och sammanhållna, ej vilja vara något annat än organer för detta rikes tillväxt och förökelse, dertill blef Christus sänd; och i det tvåsidiga sträfvandet att på en gång både sjelfve närma oss hans förebild men också derjemte medarbeta dertill, att Christi anda må uppenbara och förkroppsliga sig uti allt menskligt, i kyrka, i stat, i seder och umgänseslif etc. , sammanfaller derföre all traktan såsona Christlig. Så vidt vi hafva funnit vårt lifs sanna bimmelska värde och mål i medbergskapet i letta rike och frigjorda från all sjelfviskhet, ej vilja vara något annat än rältskaffens medlemmar u deisamma, och derföre vid allt jordiskt, som vi ftersträfva, blett eftersträfva det såsom medel att rimja Guds rike — oech med ett sådant sträfrande blir allt, som omedelbarligen endast tjenar ill vårt lifs uppehälle och vederqviekelse, ock;å medel härtill; — så gifves här intet rum för ;n ohelig verldskärlek. Lika litet gifves här vid le inbördes band, som slägtskap och vänskap ller andra förhållanden knutit, någon kärlek, kiljd ifrån detta sträfvande. När denna kärlek ili Gud, lik grundtonen i ett thema, genomträner hvarje vår själs rörelse, hvarje handling, bön och beslut; då älska vi Gud icke allenast öfver — utan uti allt. Först härigenom fullbordas det ya Christliga budet Joh. 13: öå