Aftonbladet – 26 oktober 1841, sida 2

skulle undamdragit sig deltagandet i nämnde middag, så är detta helt ech hållet sanmingspiöst, hvilket utan tvifvel snart närmare kompsmaer att upplysas. Jag tretsar imedlertid Wermlands tidniag eeh hvilken anman som helst, vatt kurmnma framate mera redbara, aktade och sansedde bönder, än de som deltege i denna omåltid och med kela sin själ omfattade tillfälslet att få visa den värdige mannen sin tacknsarahet, kvilken telkades i enkla och bjertliga nordalag. Sanrt är imedlertid, att ryktet om denna fest väckte en viss farhåga hos auktoriieterna, att man äfven i hufvudstaden skulie få so på en gång uppenbara sg äfven inem sderna provins en anda, som provinsens båda tidnirgar hittills så omsorgsfullt försökt dölja. Men också gjorde vederbörande auktoriteter ,hvad de kunnat för att åtminstone afstyra, att inga tjenstemän skulle deliaga i middagen. Den goda välmenande landshöfdingen Hammarbjelm har dock härvid egentligen inskränkt sig till segem Oro; men en anman embetsman företog omyeket apropos en visitationsresa i orten, och från Regementschefen gick, som man säger, skrifvelse till kompanichefen, med anmodan, att halva ett vaksamt öga på hvad som kunde tilldraga sig, och tillse, att ingen af underbefälet komme att deltaga i denna politiska måltid.s Allt detta har väckt myeken munterhet hos bondgubbarna, emedan visserligen ingen af dem vid aktningsbetygelsen för Hans Jansson haft nigon rabulism i sigte. ER