Aftonbladet – 26 oktober 1841, sida 2

åtagas utam vederkänsla: det har man sett p arfvedena för passevelanse-förvaltningen, 0. s.v Men, i alla fall kunde det ifrågavarande besty ret rätt väl af ett Kollegium åtagas, för vis mindre ersättning, än hvartill de nu utgåend kostnader för saltpeterärendernas förvaltnir uppgå. Denna besparing blifver imedlertid ge nom Reg:s vägran ogjord; att ej tala om de goda, som i framtiden kunde vinnas, om ma fick se på ett ställe, huru ändamålslöst hela de administrativa krutoch saitpeter-förmynderska pet är. Men utan detta har Regeringen äfven lemna åsido en i sammanhang dermed af R. St. be gärd, på statsanslaget ännu mera verkande å gärd. Ständerna hafva nemligen förklarat: pat enär Saltpeter-fonden, i följd af ökadt inlösning: pris, blifvit så medtagen, att i fall detta pris yt terligare blefve förhöjdt, fara vore för hander att det för sådant ändamål uppförde anslag ick blefve tillräckligt att inlösa all den saltpeler so: kan erbjudas, hvarigenom mannamin för en d af tillverkarne, till största men för näringe: skulle uppstå, R. St. hos K. M. hemställa, a lösningspriset för saltpeter ej må bestämmas hi gre, än att det för kruttillverkningen erfordei liga behof af denna vara kan med nurvarand anslag anskaffas.s Oförenligt med denna hex ställam förefaller det då, att Reg., just efter de anmälan, beslutar ett fist inlösningspris för fle år och lofvar ett sådant emellan hvarje riksmi te framdeles. Vexlingarne i priset på denna v: ra hafva visat sig så betydliga, alt anlednir är till de svåraste misstag, om man vill sök fixera detsamma; och dessutom: hvem vet e att de der illyerkningsbevisen,, som fordras få premie-prisets erhållande, ej mycket bevisa, san att — Sverige således äfven möjligen betal: premierna äfven till utlärningen?