Aftonbladet – 26 oktober 1841, sida 2

— Regeringen harnyligen fattat ett beslut, som äfven i sin min tyckes visa, huru svårt det faller sig, att göra äfven den obetydhgaste reorganisation af den ännu i många delar, äfven i behofvet mångdelade, oeh i somliga afseenden icke nog kontrollerade förvaltningen. Det anslag, som utgår vtill saltpeternäringens upphjelpande, såsom de: heter, utgör, sedan ersättningen för den indragna saltpetergärden deri finnes inberäknad, icke mindre än :94,509 Rdr i en summa, som gerna kunde helt oeh hållet försvinna ur riksstaten, utan att hvarken landets behof af krut eller saltpeter derigenom skuile förökas eller lemnas cuppfyldt. Dessa medel förvaltas nu af serskilda kommitterade, som väl icke för deras personer draga några löner eller arfvoden af anslaget, men hvilkas mödor likväl egentligen kunna anses öfverflyttade på em, arfvoden uppbärande, underordnad embets-personal. Det synes, som vore det egentiigen den gamla diskuteringen af den ständigt sammansmältande f. d. Saltpeterfonden, som utgjorde H. Ex. Grefve Rosenblads och Herr Presidenten Westerstrands hufvudsakliga embetsbekymmer, samt anledningen, hvarföre den afleverering af bestyret till — en under strängare ansvarighet stående del af administratioren, hvilket Rikets Ständer yrkat, möter så många svårigheter. Något annat skäl kunna vi ej tänka oss för Regeringens nu gjorda vägran, att, på sätt R. St begärt, upplösa Saltpeter-kommitten, samt öfverflytta dess bef.ttning på Krigskollegii Artilleriafdelning. Anmärkningsvärdt är ock, att Regeringen såsom skäl anför, alt kemmitterade hittills uader trettio år till K. Mits höga tillfredsställelse fullgjort sitt uppdrag. Således skulle alldrig något embetsverk böra organiseras, förrän det måste lagföras för embetsförsummelser. balaneer 0. s. v. Också omtalar Reg. blott, att sjelfve kommitterade utan vedergällning bestrida uppdraget, men tager ej i betraktande, alt öfrige utgifter, genom en öfverflyltning till annat verk, kunde till en ansenlig del besparas. Vi vete rätt väl, att inom Kgl. Krigskollegium, vlika små tillökningar i besväret, icke bruka