Aftonbladet – 25 oktober 1841, sida 3

Ej mindre motsägelse måste läran om Jes trefaldiga embete erfara. Emot hans profetisk: gjordes förnämligast det gällande, som vi redar i inlednirgen förklarat om underverken — Häst måste likväl den punkten föredragas, om unde kunna göras till grundval för en troslära. D: under ej är annat, än någon ting,som åstadkom. mes genom våld på naturlagarna, så kan mar med säkerhet antaga ett sådant först då, när ma redan känner naturlagarna på alla sidor, hvari från vi, som bekant är, ännu äro långt aflägsnade: en tro således, som grundar sig på under hvilar på ett svagt stöd. — Icke blott svag, utar äfven i sjelfva verket anstötlig syntes för mång: läran om den i stället för menniskorna skedd: tiltfyllestgörelsen. När det redan anmstir menni skorna väl, ait, med frånträdande af hämnd, förlåta förolämpningar, huru mycket mera måste vi förutsätta detta bos Gud! Att det ej är förenligt med hans styrande rättvisa, att förlåta synderna utan någon upprättelse för egen del hade denna läras försvarare icke en gång bordt yrka; ty en fullständig upprättelse har Gud dock icke erhållit. Denna kunde han ej finna i en endas kroppsliga död, som dessutom derefier ingick till evig herrlighet; icke i en mensklig mnaturs död (ty blott denna undergick hos Jesus döden, enligt sjelfva läran): — lika så många, som syndare finnas, bade bordt dö, eller, i annat fall, derefter det gudomliga i Jesu natur. Men om Gud, som man invänder, af frivillig nåd antagit den otillräckliga upprättelsen för tillräcklig, så följer deraf utaf sig sjelft, att Gud också kunde eftergifva all upprättelse. Dock med förbiseende af allt detta, är redan den grundföreställning, på hvilken hela denna lära hvilar, en inskränkt, Gud ovärdig: en opassande tillämpning af lägresförhållanden på de högsta. Hvad angår penningeoch andre skulder, kan det slutigen göra fordringsegsren detsamma khvcm som betalar honom, allenast ban får rätt; syndastraff för moraliska skulder kan ingen förnuftig, jag oehöfver ej nämna Gud, vilja öfverflytta på en oskyldig. Ännu mindre kan Jesus genom nogrann lydnad, genom skuldfrihet förvärfvat menmniskorna förtjenster, då han redan i och för sig var förbunden härtill, oeh sedlig förtjenst ej kan åsom yttre egendom öfvergå på andra. bessnnnneininsteet Dä ar fe sag KFIR RE RE RE