Aftonbladet – 25 oktober 1841, sida 3

Informator, bara han först får lära sig fransyska! ty det är högst nödvändigt. — — — De här barnei mamsell, de ligga en om hjertat; det förnämsta a de få af sina föräldrar är em förnuftig uppfostran, ä det icke sant mamsell?, — Visserligen, min fru, ä en god uppfostran det yppersta arf; men det är e jsvårt och grannlaga verk, att väl uppfostra ungdom br aJa visst, mamsell, är det svårt; men det går än då an när barn äro qvicka och hafva lätt att fatt lsom, Gud ske lof, mina, och framför allt äro lydiga ,— Ja lydned, deruti har frun visst rätt; utom de lkommer mar ej fort med barn; allt arbete är eljes förgäfves. Hör ni barn hvad mamsell säger; nisk vara lydiga (knyt fast din skorem Claes), jag har sag dig det 20 gånger i dag, lydnad ör det förnämsta a allt, Min salig mor sade alltid; Sara, sade hon, bö jvidjan medan hon är mjuk. Ja, mamsell kan aldri tro hvad jag predikar för de här barnenax — oc frun bar förmodligen den glädjen att se sina lärdo mar efterlefda? — cAh ja, mina barn äro allt för lät agade, och dessutom äro de så blödiga. Om jag aldri så litet moraliserar Lotta, så kan hon ibland så snyfts at jag fruktar hon skal! få konvulsioner, och jaj nänns aldrig banna henne, så fasligt sensible är hon Dessutom är jag så lycklig att mina barn ha ambi tion, Gud ske lof; och det är en storförmån; aldri; blir det folk af barn, som ej ha ambition. Min: veta så väl göra skillnad på folk, så att, vet mam sell, jag många gånger är litet skamflat öfver Lotta: infall, då hon ser någon som är simpelt klädd oc! af sämre folk. Den yngsia, rätt så liten hon är förstår så väl att hon är bättre än sina stolkamra. ter, att hon aldrig vill följa dem åt på gatan. Mec ett ord, barnen äro verkligt förståndiga och af goda böjelser, och när man lockas med dem, så tror jag att — Nu kom herrn i huset hem med fremmande, och vi satte oss till berds. Frun började att lägga före och småherrskapet att träta sins emellan om knifvar, skedar etc. etc. Lotta har tagit min gaffel — Claes tog mitt bröd, mamma — den yngsta skrek, att hon fått mindre stycke än de andra, med ett ord det var ett ständigt sorl, så att man ej kunde höra hvad man talte. — Herrn stampade i golfvet och hotade. Nå min vän! lät då barnen vara,, sade frun, ade kunna väl intet sitta som stockar, vet jag. De bli bara dumma när man så der snäser dem, och det vill