Aftonbladet – 25 oktober 1841, sida 3

(Införes på begäran.) Hedersbroder! Mitt långa dröjsmål med tillskrifvande får du ursäkta; men resan har varit ganska tråkig och besvärlig, förenad med saknad af Stockhoimslifvet. Som du vet, reste jag dei. 44 Maj från Stockholm, anlände till Linköping den 20 (Gud skall veta, det var ingen kurirresa); derstädes läste jag i ATftonbladet ett historiskt mönster af en generalmönstring — du vet, jag, som gammal militär, älskar alla militärlifvet rörande afhandlingar, och följaktligen fäste mig vid denna procedur; det går så till, tänkte jag. — Jag ledsnade snart vid L. och reste till Skåne, samt kom ändtligen den 96 till M....ö, hvarest jag fästade min uppmärksamhet på kommenderingens derstädes vackra exercitie, bajonettfäktning, m. m., och, bland småsaker, synnerligast på den lilla, nätta, föga eller intet gagnande ruinen, af H. M. Konungens f. d. eget värfvade regemente eller numera s. k. garnisonskompaniet. Det gjorde mig om de gamle hjeltarna verkligen ondt, ty de sågo rätt barslitna och skrala ut; derifrån for jag till L....a den 27. och kom händelsevis att beskåda en verklig generalmönstring öfver derstädes kommenderade depötkompanier af Kongl. Wendes artilleriregemente, hvilket äfven var rätt nätt att påse. Efter slutet af densamma, ehuru litet trött af resan, promenerade jag. till s. k. Skeppsbron (icke i likhet med Stockholms må du tro); der fick jag roligt och tillika den bästa spegel för den lilla, naiva teaterpjesen akarnavalsskämtet eller nya garnisonp, nämligen på det sätt, att jag der fick se äfven sådana der soldater, som i M...ö utgöra vakt, bestående af en halt korporal med 4 — jag hade så när sogt skrala man; och jag försäkrar, jag öfverdrifver ej i uttryck, då jag benämner dem med blotta ordet askrala — nyfikenheten dref mig imedlertid till ett samtal, som aflopp ungefär på följande sätt: cHuru stor är qvarlefvorna af regementet ? — aJo, circa 34 å 355 man, 3 korporaler inberäknade, med er kommendering, som är i M...ö Frågande, bvem som var deras skyddsparon härstädes, erhöll jag till svar Öfverstelieutnanten Kommendanten och Riddaren T. På ytterligare fråga, om de hade flere efficerare vid korpsen, svarade den healtie krigaren, att de hafva officerare till låns från Kongl. norra skånska infanteriregementet, med arfvode derföre, 2:e vid korpsen börande fanjunkare, med lön, utom ieras högste befälshafvare, som för denna ringa hop, utom sportler, bar nära 600 Rdr Bko årligen; det ycks gå an; det skulle vara lugnt att ensamt hafva let brödstycket, då den, som innehar det, likväl har iere tjenster. Blif ej otålig, Broder C., för länglen af min epistel; men som du är min vän, finrer du ju ej underligt, att jag tänkte åtskilligt vid tt ose så liten och så ändamålslös trupp hefra ådan uppsjö till befäl. H. B....1, vanlottad militär.