Aftonbladet – 25 oktober 1841, sida 2

madame; men det står ieke i min makt. Regementet är redan bortgifvet. sarkisinnan (indrar ton). Åt hvem då? Hertigen. Åt en gammal officer, de Faverolles, som redan femton år väntat på befordran. Markisinnan (spotsk!). Jag tycker, min herre, alt då man väntat femton år kan man, utan att det generar, vänta än längre ... för öfrigt, hvem är väl den der Faveroles? hvem känner honom? bvem intresserar sig för honom? (förnämt) ot Ar han adelsmar? Hertigen (med ovi!ja). Madamel ... Markisinnan. Min gud ... jag vill gerna tro det! Jag tror er, herr bertig på ert ord; men om ri mankerade honom, vore det väl något så farligt deri? Kunde man inte skylla På en högre vilja, som tivurngit er? ... Hertigen (leende). Det är saker, som en minister aldrig för tillstå, och som jag för min del för närvarande finner omöjliga. Ja, madame! Jag vågar tro att ingen skall bringa mig derhän, då jag haft mod att motstå er. Markisinnan (kall). Tomma artigheter, min berre! låt oss tala slvarsamt :.. Vill ni gifva mig regementet? kisinna, att ingenting skulle ligga mig mer om bjertat, än att kunna vara er till nöje! ... och ni ser mig verkligen ledsen ... : Markisinnan (med köld; betraktande honom från sidan). Det kan jag inte tycka ... men kanhända shall ni isom kort tid bli det .-(1ångsaret med efteriryck). Jag säger endast två ord: får jag regementet ... eller får jog det inte? ...