Aftonbladet – 25 oktober 1841, sida 2

måtto sin menighet (Rom. 8: 34); ja han har tagit del redan i verldens skapelse.x Huru oändligt många salig örande och Jlugnande tankar hemtade icke den första kristna menigheten ur denna tro på deras Christus! Derigenom att han gaf sig i döden för menniskorna, blefvo himmel och jord försonande (2 Cor. 5: 48); Guds kärlek till menniskorna bevisad (Rom. 5: 8 etc.); menniskorna hvilkas broder Guds son blifvit, äro nu likaledes Guds barn och Christi medarfvingar (Rom. 8: 46 etc.). Det slafviska förhållandet under lagen har upphört; kärlek har trädt i sället för fruktan (Rom. 8: 15): ty menniskorna hafva icke mer att uppfylla det omöjliga som lagen kräfver (Gal. 3: 40 etc., Rom. 5: 42 etc.): utan hvem som tror på Christum, förlitar sig på bans döds försonande kraft, den är af Gud benådad, icke genom egen förtjenst, utan genom Guds frivilliga nåd (Rom 53: 24 ete.), Numera är ej vidare den Mosaiska lagen bindande (Rom. 7: 4 etc.); äfven hedningarna äro kallade till Guds rike, och den skiljevägg, som fiendtligt delade menskligheten, är fajlen (Eph. 2: 44 etc.). — Denna rättfärdigande tro på Christi död uppenbarar sig såsom ett andligt döende med honom, ett döende från synden, och den troende skall uppstå till ett nytt, heligt lif. (Rom. 6! 4 etc.). Dertill kallar honom Jesus med sin andas vänliga hjelp (Rom 8: 4 etc.); han skall äfven en gång lekamligt uppväcka (8: 44), och införa honom till åtnjutande af salighet i sitt messianska rike (4 Cor. 45): ty hans död har brutit dödens band, och befriat de honom tillgilna från dess herravälde (Hebr. 2: 44 etc.). Men ända till inträdandet i sitt himmelska rike skall han vara en förespråkare för de trogna hos Gud; ty äfven ban, som likaledes blef försökt, har erfarit, huru mycket öfverseende och hjelp vi beböfva (Hebr. 4: 43 416). Ganska tidigt bemödade man sig att samla hela mängen af dessa saligheter i bestämda, allt omfattande formler; 1 nya testamentet må den vara fullständigast, som finns i 4 Tim. 3: 46: Gud är uppenbarad vorden i köttet, rättfärdigad i andan, synt änglarna, predikat hedningarna, trodd i veriden, upptagen i herrligheten., På en sednare tid fogade man företrädesvis gerna dertill den bekanta dopformeln (M. 28: 49); och i det man mer och mer utvidgade den genom upptagande af alla trons egenheter, uppstod den så kallade apostoliska trosbekännelsen, hvars andra artikel: cjag tror på Jesum Christum, hans enda son, ete.n, innehåller sjelfva grundvalen för kyrkans lära.