Aftonbladet – 22 oktober 1841, sida 3

skulle jag uppkomma genom en baktrappa, son ledde till der kungliga kammartjenarens rum, ec derifrån till monarken. Alldrig hade något sådan änru blifvit beviljadt åt någon i samma läge me mig, och detta var det första exemplet på en såda: nåd. För öfrigt åtnjöt jag full frihet, till följe a Konungens lejd, och hade stått beväpnad inför digg krigsrätterna. Stående med militärisk hållring, e mottog mig Konungen i midten af sitt rum. Sam ma militäriska hållning var äfven föreskrifven fö kans officerare, då de nalkades honom. Han va klädd i sina lifdrabanters uniforrs, en klädsel, lik nande Carl XII:s. I sin högra bamd bar han si katt och den till en femtedel nedtill med grönt si den kringvirade uniformskäppen; de stora, gula krag handskarne hängde på vänstra sidan vid svärdsfä stet. Jag hade tillstånd, att muntligen framföra mi bön. Jag bad, att ham i så måtto allernådigat vill mildra den öfrer mig fållda blodiga domen, att ja icke blefre tvungen att afsäga mig den af mig s mycket omtyekta Svenska militärtjensten, och att ba: ville tillåta mig, att till någon dal försoma mitt brot emot de beståndande lagarne, genom utmärkelse e mot den oss omgifvande fienden — då fäktninga nästan dagligem föreföllo — samt att han aliernå digst ville anse mitt erhållna svåra sår och mit långvariga uteslutande ifrån all militärisk verksam het såsom em icke ringa bot, då hären och min kamrater under tiden deltagit i ärooch följdrik slagtningar, men ännu mer den smärtande känsla som följer på en sådan olycklig, djupt bedröfvand händelse. Allvarsamt, men med godhetsfull min, svarad Hans Majestät: att jag, till följe af hans säkra ko nungliga lejd, kunne undandraga mig straffets verk ställande; att han änmu aldrig i dylika fall had gifvit nåd; att han icke heller kunde lemna mij utan allt straff, men att jag kunde hoppas, att, vi förnyandet af min underdåniga bön, åter blifva upp tagen till nåd, efter några års landsflykt. Ovilkorligt måste jag således slita mig ifrån di angenäma och lyckliga förhållanden, i hvilka ja hade lefvat. På Konungens befallning försedd me pass, gick jag fritt och obehindradt genom de sven ska förposterne, äfvensom genom fiendens, i hvar leder jag sedan stridde.