Aftonbladet – 22 oktober 1841, sida 1

sen då? Griselten liknar myran. Pariser-griselterna, dessa små, spensliga, verksamma och fattiga varelser: Gud vet, om de ej uträtta lika många underverk, som armeerna! Flor, silke, sammet ech tyll behandlas oupphörligt af deras skickliga fingrar. Åt alla dessa oformliga saker gifva de lif, behag och prakt; skapa dem, så till sägandes, och strö dem, sålunda skapade, kring hela Europa; ja, tro mig, denna oskyldiga oupphörliga eröfring med nålspetsen är tusen gånger mera värd, än alla våra eröfringar med värjspetsen. Så!unda sprida sig i staden dessa fattiga, svarta eller blonda, hvita eller röda artisaner, som, under ständigt qvitter, kläda menniskoslägtets skönare hälft. De svårast mästerstycken utföras, liksom under lek, af deras lätta fingrar; allt hvad qvinnonyck kan utfundera i keketteriets mest uppfinningsrika företräden, verkställes af dessa tjusande artister. Despotiskt beherrska de den europeiska paryren. De brodera drottningarnes mantel och tillklippa herdarnes förskinn. Måste ej den fransyska smaken först Bli verldsbekant, irnan det kunde lyckas dessa, från fattiga härstammande, ringa flickor, som en gång skola dö, lika fattiga, som deras mödrar, att blifva modets allsmäktiga herrskarinnor i alla verldsdelar! Att utplåna detta förståndiga, arbetsam; ma slägte, vore att göra den eåropeiska smaken till intet. Alla verkliga koketter i denne verlden blefve då snart utstryrda på slump, det vill säga, illa, och jag hör dem, förskottsvis, suckande, utbrista: hvart tar det nu vägen? I denna på en gång upphöjda och underordnade belägenhet ställde, som dessa stackars fäntor äro, mellan den mest öfverdrifna lyx hos verldens mäktige och fattigdomens omisskänneliga tecken för dem sjelfva, måste de i sannin äga mycket både snille och mod att kunna mot? stå denna lyx oeh denna fattigdom. Ty kvappt har Grisetten nedstigit från sin fem trappor högt