— I stället för Spontini, har konungen i Preussen pyligen utnämnt den berömde kompositören Felix Mendelssohn-Bartholdy till kapellmästare för kongl. kapellet i Berlin. — Echo de VOrient berättar följande vackra handling af en Österrikisk matros vid branden i Smyrna: Elden hade så hastigt fattat i ett hus, som beboddes af en Turkisk familj, att denna hals öfver hufvud måste flykta derifrån. 1 förvirringen, och utom sig af förskräckelse, hade en olycklig moder glömt sitt barn i vaggan. Knappt sjelf undsluppen faran, skyndade hon, vid första tankan på det qvarlemnade barnet, full af förtviflan tillbaka till det brinnande huset, men detta var redan på alla sidor omringadt af elden. — Nu kände hennes förtviflan icke mera nägra gränser, då hon såg omöjligheten för ögonen, att rädda det qvarlemnade barnet. En Österrikisk matros, som var vittne till denna sönderslitande syn, frågade qvinnan efter orsaken till hennes rysliga förtviflan; men hon kunde icke genom ord göra sig begriplig, emedan matrosen icke förstod hennes språk; hon försökte genom tecken att antyda orsaken till sin smärta. Den hederlige matrosen tror sig hafva förstått henne, störtar sig i ögonblicket, trotsande en nästan säker död, i lågorna, och återkommer, svedd öfver hela kroppen, med det räddade barnet, hvilket han nedlägger i den glädjedruckna modrens armar. För att visa barnets räddare sin tacksamhet, räcker hon honom en full börs, hvilken matrosen dock vägrar mottaga, under yttrande, att han blott uppfyllt sin pligt, och icke tog någon betalning derför. Med blixtens snabbhet skyndar han derifrån, för att, oaktadt den skada han lidit af elden, åter förena sig med sina kamrater, hvilka just då voro sysselsatta med släckning af branden i ett annat närbeläget hus. Genom efterforskningar, som amiralen Baron de Bandiera låtit anställa så snart underrättelsen om denna handling kom till hans kunskap, har blifvit utrönt, att der ädle menniskovännens namn är Fransisco Meneghini, matros af första klassen på Österrikiska fregatten Venere.