Aftonbladet – 20 oktober 1841, sida 3

— En Ledamot af Stockholms Prestsällskap ha i dag till Red. insändt en erinran, i anledning a gårdagens berättelse om sista sammankomsten Prestsällskapet. Den innehåller hufvudsakligen, at Stockholms Prestsällskap blifvit stiftadt, för at bland Stockholms ecklesiastike tjenstemän öppne tillfälle till samspråk och meddelanden, rörande vår kristliga läras rätta förstånd samt presteoch lärare kallets rätta utöfning. Häraf följde såsom en naturlig sak, att då Strausss åsigter, hvilka som er elektrisk stöt redan genomlupit den förnämsta delen af den Europeiska kristenheten och öfverallt väckt så mycken oro, äfven blifvit ämne för diskussion, var sådant icke urderligt. Snarare, säger ins., måste man förundra sig, att de ej blifvit det långt för detta. Öfverläggningsämnet vid den omtalade sammankomsten hade också hufvudsakligen varit, huru man borde på lämpligaste sättet fortsätta dessa diskussioner, för att på en sång både indirekt draga frukt af nämnde åsigter till förökad insigt och befästad öfvertygelse uti den kristliga lärans dyra sanningar och förebygga all af desamma befarad otro och förvillelse. Någon annan afsigt med sammankomsten hade icke förmärkts, och om någon sådan dubbel afsigt, som den förvrängda berättelsen visste att omtala, hade egt rum, så skulle här det underliga förhållande hafva inträffat, att ordföranden hade motverkat sin egen åsigt. Läsaren finner, att dessa upplysningar icke motsäga något annat af gårdagens berättelse, än den obestämda suppositionen om sjelfva anledningen till imnet för dagens diskussion, ty ref. i gårdagsbladet nade i öfrigt gifvit de aktningsvärde ledamöterne ull rättvisa uti underrättelsen om deras afslag på Hr Angeldorffs ohemula proposition. Ins. vitsordar ör öfrigt äfven, att ingen vid tillfället talade för ien Straussiska åsigten, och knappt hädanefter eller lär göra det, hvilket ock faller klart af sig jelf, inom det sällskapet. — I Måndags middag profvades och besigtisades vid faktoriet på Långholmen, som nu inrehafves af Hr Kongl. Sekreteraren Forsselius, n för Norsk räkning beställd tegelslagningsmahin, som är af ganska enkel och sinnrik uppinning. Den kan slå ända 40,000 tegel om daen, och 1teglen, som på den göras af sammanressad lera utan blandning af sand, i likhet ned krukmakaregods, blifva vida mera exakta i ina dimensioner, tätare och mera släta, än de om tillverkas för hand. Det uppgifves ock, att ådana tegel utan svårighet skola kunna använlas obrända, isynnerhet till mellanvärgar, som j äro utsatta för den yttre luftens åverkan, ch sådana kunna naturligtvis tillverkas till vida villigare pris. För hufvudstadens behof, der tenhusbyggnader äro så dyra, förtjenar en sålan uppfinning all uppmärksamhet. Machinen är kosta 2000 Rdr Bko. TESSRAG EES EO ARNE NT