Aftonbladet – 20 oktober 1841, sida 2

ett avnat kreditbref hos Bankirhuset Nigra Son i Turin och fick derpå 600 Pund; den 23 voro Coulson och Graham i Milano, hvarest den förstnämnde på ett dylikt kreditbref hos Pasteur Girod Comp. erhöll 800 Puad. Den 24 upptogs en lika summa hos Louis Laurent i Parma. Derifrån reste de till Rom och besökte under vägen Livorne. På Villa Micali hade de ett samtal med Bourbel, för att meddela honom underrättelse om utgången, och det är säkert att de lemnade honom cen del af bytet, ty ui polisens i Florenz register upplyses, att Bourbe kom dit den 28 April och hans bankir, Frep pa, tillstod, att han den dagen af bonom erhålli 1,700 Napoleondor. Coulsen och Graham foro til Rom, dit de anlinde den 928, och hvarest Coulsor bos Le Mesurier presenterade ett kreditbref semi begärde derpå 200 Pund. Dessa utbetaltes, men Coulson återvände snart och begärde ytterligare 1,3009. Herr Le Mesurier tyekade, emedan dett var första gången han betalte en växel från Glyn Comp. Coulson blef uppbragt öfver dennå tvekan, förklarade att hans fader skickat bonom alt köpa taflor, och att om ej penningarna erlades, må: ste han återlemna de 200 Pund han redan fått fara tillbaka till England och hans fader skulle då af Glyn Comp. fordra skadestånd och ersättning för resekostnaden. Le Mesurier Comp. öfvervägde nu saken närmare, rådgjorde med Engelske konsuln och en annan herre samt utbesalte slutligen penniugarna. Vi återvända nu till Florenz. Den föregifne grefve de Pindray kom den 214 till bankirhuset Bogle Kerrich C:o, presenterade ett kreditbref på 2000 Pund och begärde derpå 200. Dessa undfick han : guld, men följande morgon infann sig grefven för att återlemna detta. Han bade, för att erhålla mers penningar, afgifvit kreditbrefvet hos en köpman vid namn Philipsson; om aficnen återgaf denne detsamma åt de Pindray och yt: rade dervid något tvifvelsmål öfver dess äkthet. Grefven förklarade nu för Kerrich: I början tänkte jag icke bry mig härom; men vid närmare eftersinnande finner jag, att saken rörer min heder, och förr än mitt goda namn här får dragas i tvifyelsmål, har jag beslutit att återlemna penningarna och begär, att ni skrifver derom till er korrespondent. Den ovilja, hvarmed han talade, hans bestämda ton och det utse