Aftonbladet – 18 oktober 1841, sida 3

ra med litet och ega ett ord i laget. Inger kan förmena Herr D. sådant, oeh ingen skall fin. na sig missbelåten härmed från en person, sem är känd att ka så religa ord. Måhända är när: varande första nummer icke fyllest så utomordentlig qvickt, som tidningen annars skall bli men ingen tviflar på att ju redan nummern skall gifva ersättning härför, och med procent, som man säger. Det lilla häftet uppiages helt och hållet af en berättelse om ett gräl mellan annonserna i Dagbladet, som skall ha timat aen natt förliden måxad efter en af Mad. Taglioni gilven representation å kungliga theatern. Det bela lider utaf em alltför påtalig långsträckthet, och utom hbalfannan sida, som handlar em en viss Orvar Gdd, ahae, som varit i Parisp, han med mustascherna, kan sem är så fasligt bibelspröngd, ham med kramlådan, han som är en bland de sju talgaden, ete. ete., utom denna halfannan sida, säger jag, ertappar man här kanske just ingenting rätt genialiskt. Vi afvakta således med otålighet en följande nummer, för att riktigt få roligt med besked. — Sjette häftet af emenniskoslägtets saga, har i dessa dagar utkommit. Herr Almqvist har dermed afslutat första bandet af sitt vidtutseende verk. Detta första häfte åtföljes af ett utförligt register öfver hela första bandet, ett opus, som verkligen är en liten kuriositet för sig, genom den öfverblick det erbjuder af de ytterst barbariska fält, hvarpå den snillrika författ:ren hittills rört sig. Det finnes knappt inom registrets fyrtiofyra sidor ett namn, som man kan uttala, utsn att det gör ondtigomen eiler tungspenen. Sådana ord som aTschonrschueox, eTsangnguvang, aTay-thsing-y-thoun-tchin, Yng-ngentira, höra till de folklikare. Andra bandets början utlofvas med det snaraste. — En af våra fördelaktigast kända pianister, hvilken också genom flera omtyckta originalarbeten gjort sig ett litet namn, Herr Wilh. Bauek, har utgifvit ett häfte Lindbladska sånger, öfverförda för piznoforte emsamt. Det har på sista tiderna, synnerligen genom Liszts arbeten i denna väg, blifvit modernt att sålunda öfverflyta vokalsaker för endast instrumentation, ech det är naturligt, att en stor publik, som saknar röst, men trakterar pianot, skall finna sig härvid ganska belåten, när det gäller till exempel så populära kompositioner som Herr Lindblads sånger. Det ifrågavarande häftet innrehåller sju dylika visor af Lindblad, nemligen: Yarningenx, Mån tro? Jo, jols Bekännelser, På gamla dagar,, På berget, eFarväls, Eu sommarmorgon. Transpositionen är både samvetsgrannt gjord och med god beräkning för såväl exekutioaen som effekten. Arbetet lärer också innan tryckningen varit undersiälldt Herr Lindblads egen retouchering i sista hand.