Aftonbladet – 18 oktober 1841, sida 3

beherrskare. att han förstod sig på något mera, än att tända på tobakspipan och räcka presentertalriken. (Nu följer en lång beskrifning på trupparnes manövrrer, den vi förbigå.) Mordanrvinden blåste skarpt, vågorna sloxo met stranden, skyar af krutrök och damm höljde de manävrerande massorna i ett halfdunkel, och i ett matt skimmer, liksem Turkiska rikets öde, hängde solskifvan på firmamentet; klockan var 4, tisaman för Turkarnes bön. I allas åsyn föll Pasisehah på knä, kysste jorden, lyftade händerna met himlen, liksom Moses i stridea emot Amalek, sech anropade, efter moslemitisk sed, Alleh, att han måt:e förbarma sig öfver sin tiensre ceh stärka de troendes vapen. Skådespelet ver icke utem verkar. Till slut mareherade trupperne upp i parad, och ställde sig i en linie för Sultan. Meda sträf, kall blick mönstrade Abdul-Medschid, man för men, den långa raden, sade icke ett ord, helsade ingen, ock red, omgifven af sin lifvakt, derefter ned till stramden, just då aftemseleas sista stråle föll på! dan förgyllda sluper. j