Aftonbladet – 18 oktober 1841, sida 2

helm I, hans sällsamnaa karakter, hans förhatli ga Isnae och grymma handlingar... Denn furste s-tte sin ärelystnad deri att bilda en ar måe, bestående af de skönaste och starkaste män de bästa saldater i hela Europa. Genom förfö relse, list, stundom till ock med genom våld drog man alla främligar man kunde överkomm: under preussiska fanorna... Jag bouide då Burgund, omgifven af allt hvad den husliga lyckan förmår erbjuda... Låt mig tigande förbi gå densa säiihet, ty för en olycklig är sjelfv: minnet af en förgången lycka ett lidande. Nå gra vigliga angelägenheter tvingade mig att fö någon tid lemna Frankrike. Jag reste ogerna ity en aning, hvaremot mitt förstånd upprest sig, sade mig att jag skulle finna sorg och 0 lycka der man förespeglade mig lyckan; knapp hade jag satt foten på preussiska gebietet, för! än man arresterade mig oeh förde mig till Pots dam, der man trots mina protester, hotelser och böner, instack mig i ett regimente såsom simpe soldat. En månad derefter deserterade jag. Jac blef genast gripen och inställd för konungen hvilken, till ära åt disciplinen och till mina kam raters uppkyggelse, lit mig löpa 36 hvarf gat lepp. Öfverhöljd af blod och bortsvimnad af fördes jag i fängelse... Hvad skelljag säga er vi an Alla jag älskade befunne sigi Frank rike; der begret man säkert min förlust, mit försvimnarde, min död... Jag flydde på nytt ör andra gången ertappad, örverlemnades jag å ibödelns händer. Denna årg skiekade man mi till Spandzu, utan tvifvelför att afpassastraffet efte brottet. Många år har jag dväljts i detta fän gelse, beröfvad solen, !ufter, ja, hvad mer ä jelfva hoppet. Öm raseriet kunnat medföra dö den, vore det längesedan slut på mina lidande Föröfrigt, J kunnen sjelfve se de det,.. hafva tårarna uttorkat mina ögen ...jag är blind — Rysligt! utrepade baroressan, hvilken blel oeh darrande afhört denna berättelse.