Aftonbladet – 15 oktober 1841, sida 3

e Alltså först efter vigseln, utropade Gustaf skrattande, adetta är ju kostligt. Icke för pengar ville jag låta ett sådant tillfälle gå mig ur händerna. Fort, bäste svåger, hvad skall jag göra, hvar finner jag den hemlighetsfulla sköna? Säg snarare den hemlighetsfulla förhatligs, åter tog Emilie. Vet, broder, att den flicka, om hvilken vi tala, är i hela orten blott kärd under ett namn, nämligen den amerikanska trollungen. Ingen menniska har ännu sett hennes ansigte; men det måtte utan tvifvel vara afskräckande, då hon betäcker det med en tät slöja.s Dessa äre visst icke några tröstande utsigter. återtog Gustaf; eamen jag har ständigt varit en vän af dylika äfventyr; jag har redan burit mångahanda bojor, blott icke äktenskapets, och jag längtar af hela mitt hjerta att äfven göra bekantskap med dem. Emilie försökte ännu en gång afråda sin bror från detta farliga vågstycke; men ingenting kunde beveka denne att afstå från sitt beslut. Adolf gicu till sin onkel, för att ahemta det utlofrade brefvet.. Grefve Wallheim meddelade sin brorson några vinakar om, huru han kunde vinna den gamle Sterners vänskap, och sade honom tillika, att han der icke behöfde nämna sitt namn, för att blifva insläppt, utan blott afskjuta tvenne pistolskott, och af detta tecken skulle herr von Sterner igenkänna brudgummen. Adolf emottog dessa underrättelser med icke ringa glädje, de ingåfvo honom så mycket större förtroende om en lycklig utgång af hans planer. Med brefvet i hand ville han just aflägsna sig, aStanna, ropade onkeln, ahaf icke så brådtom:; du har ju icke alls berättat mig något om grefvinnan Hochberg. Huru emottog hon mitt anbud ? Edert anbud, bäste onkel, svarade Adolf förlägen; 3så mycket jag kunde märka, blef hen deraf högst öfverraskad aDet trodde jag, sade onkeln småleende; ahon kunde väl aldrig drömma om en sådan lycka!s