Aftonbladet – 15 oktober 1841, sida 2

Ran nnrn ennen Med den Amerikanska trollungan! inföll Emelie seende. Jag måste bekänna, att du har on högst örträflig onkel; något bättre hade ham väl icke cunnat uppsöka åt dig på tio mils omkrets, än der la beryktade fliekan. Nå, illa beryktad är herr von Sterners dotter just eke.n cMen åtminstone kronan för all vederstygglighet, nföll Emile; aty hvarföre skulle hon icke annars våga låta se sig för någon menniska. Tro mig, älskada Adolf, en flicka, som blott har ett någorlunda lrägligt yttre, låter icke långa månader inspärra sig i mörka slott, och ännu mindre hänga en tiodubbel slöja öfver ansigtet. Eller tror du, att kon ör ro skull erhållit sitt fasliga namp? Må göra, måtte hon vara engel eller trollpackax, itertog Adolf, kom hon blett, tillika med sin fader, vackert hållit sig qvar i Amerika.n aUrsäkta mig! afbröt en stämma de uti sitt inressanta samtal djupt invecklade makarne. Föråt att jag stör er. Jag önskade att göra min uppvaktning bos grefvinnan von Hochberg.n cBedrager mig icke mitt minne, utropade Emilie ifligt, aså är det Gustaf, min bror! aJust sådan han går och står,, svarade främlinlingen, utsträckande sina armar mot sin syster. Med de orden: Min Gustaf! min dyre broder ! störtade hon i bans armar och förglömde för några ögonblick den fara, som hotade hennes kärlek. På Gustafs tilifrågan, hvem hennes sällskap vore, svarade bon med nedslagna ögon: min manx. h Sara ga or Gustaf, char du icke sjelf amfelal an r du i sägli ädje ber skrifvit ....n cke med outsäglig glädj Tyst, 0 tyst dermed ! afbröt honom Emilie; chvad jag då skref till dig, var lika så sannt, som det jag nu säger dig. Adolf är brorsson till grefve vor Wallheim och min bemligen sammanvigde make . . .: