Aftonbladet – 15 oktober 1841, sida 2

rbetsinrättningars utvidgande eller, i alla hänelser, deras bibehållande är derföre en angeläenhet, som bör ligga hvar och en om hkhjertat, ch ett ibland medien dertill är, att genom afättBingens beferdrande vid den nu pigående uktionen sätta förvaltningen i tillfälle att kunna öma sina magasiner och utlemna mer arbete. — Sedan Bruks-societeten, vid dess sednaste sammankomst, med anledning deraf att jernillverkningen på sednare tider stigit, men afsättningen, synnerligen genom pennminge-orelorna i Norra Amerika, blifvit svår och osäker, örehaft frågan om utsändande af en passande person, för att på Europas kortinent oeh vissa orttr vid Medelhafvet insamla upplysningar, utbreda kännedomen om Svenska jernet och inleda handelsförbindelser till afsättning deraf; så har Soeieteten anmält detta hos Regeringen och bemställt, att den för besagde ändamål utskiekade personen måtte erhålla något understöd från det af Rikets Ständer beviljade årliga anslag, 10,000 Rdr, till resestipendier och lärda verks utgifvande, i hvilket fall Jern-kontoret för sin del kunde tillskjuta högst 4000 Rdr Hamb. Bko, hvaraf dock någon del borde användas till uppköp af de för resan erforderlige prof af jernoch stålsorter. Härpå har Regeringen till svar meddelat, att som Rikets Ständers anslag afser blott vetenskapliga ändamål, så kunde det ej af Regeringen för det uppgifna ändamålet disponeras; men att derest någon af Regeringen utsedd rese-stipendiat skulle äga de för Societetens afsigter nödige qvalifikationer, så mötte intet hinder för Societeten att med honom öfverenskomma om uträttande äfven af Societetens ärende. Det är glädjande att erfara, att en så betydande korporation, som Bruks-societeten, funnit vigten af, att för utvidgande af handeln med Svenska jernet, vidtaga någon annan åtgärd än dess öfverlemnande åt den gamla slentrianen, och att Soeieteten dervid valt den utväg, hvars duglighet andra länders erfarenhet tilifullo bekräftat, eller att genom utsända och med prof försedda personer göra varan känd för afnämaren, och dennes behof för exportören. Huruvida åter den af Societeten föreslagna summa, uppgående blott till 4000 Rdr Rgs, kan för ändamålet blifva tillräcklig, synes nog tvifvel underkastadt, men man torde vid bedömandet deraf böra taga i beräkning, att första resan och första valet af person äro att anse som ett försök, hvilket sedermera kan i större skala fortsättas. — Läsaren torde erinra sig att i det Konungabref, hvari sanktion meddeltes å Ständernas beslut om Nummerlotteriets upphäfvande, tillkännagals, det Regeringen af Lotterifondens räntevinst anslagit en summa af 2,650 Rdr att disponeras till gratifikationer åt de Extra-ordinarie tjenstemän vid Verket, som vid detsamma varit anställde i minst tio år och der åtnjutit arfvoden. Nu lärer likväl Direktionen eller kanske rättare: Sekreteraren, med så mycken brådska uppgjort listan på dem, som borde komma i åtnjutande af detta arfvode, att man råkat glömma flere af desse, hvaraf ett par varit anställde vid Verket i tjugu år, ja, så att till och med den aldra äldste af desse befann sig bland de uteslutne. De sålunda prejudicerade hafva nu hos Regeringen anfört klagomål öfver denna åt. gärd. I —t— AV