Aftonbladet – 15 oktober 1841, sida 1

konom Adolf åter, rör det då er alldeles icke hva: man i nejden säger om fröken ?n Alldeles icke, försäkrade Wallbeim; ty änn har ingen af alla baktalare, som bo häromkring, set fröken; ty så länge hon är i Europa, vågar hon a! drig visa sig obeslöjad. Men, bästa onkel, just detta gör henne misstänkt ty vore hon icke så vederstyggligt ful, bure hon icki en tät slöja n Hå, hvarföre ej tvärtom? Hennes fader skre mig till, att han hade gjort ett löfte, det hans dotte ej förr finge aftega slöjan, än hans svärson hade vit altaret utsagt ja-ordet; ech denne svärson är du Vidare: nu tomma vi till mina angelägenheter. De: är ungefär tio månader sedan jag blef förmyndar: för den älskvärda grefvinnan Emelie. Dennu ung: enka synes mig med hvar dag mera älskvärd. Åf ven har jag med faderlig kärlek vårdat henne oci samvetsgrant ordnat alla hennes arfsargelägenheter Hon är för närvarande ägarinna af minst två hun dra tusen riksdaler. Jag hade visserligen aldrig trott, att jag på gamla dar skulle blifva en äkten. skapsrekryt. I mina unga dar, var för mig er vildsvinsjagt vida kärare, än allt det der krimskram set; men menniskan styres af ställningar och för hållarden. Emelie älskar mig, och jag skuile vä vara en barbar, om jag längre lät den hulda qvin nan försmäkta. Med frieriet vill det doek icke rät lyckas mig, jag kan icke bringa öfver mina läppa: de sockersöta orden. Redan ett par gånger harja; försökt att lägga mitt bjerta för hennes fötter; mer då hon blickat på mig med sina förgätmigej-ögon bar jag blifvit så förlägen, att jag remt af förglöm hela det sköna tal, på hvilket jag i två hela dar studerat. Derföre har jag utsett dig att iordning ställa denna affår med Emelie; du skall blifva mir böneman.n Jag! utropade Adolf, som under onkelns tal vä tio gånger bleknat och lika många gånger rodnat