Aftonbladet – 14 oktober 1841, sida 3

genom 3 månaders nästan dagliga -bemödanden ut rätta det minsta till deras förbättring. Eric var likväl den värsta: ty då han ibland fick böra de de andra fångarne, slamrande med sina kedjsr, gå förbi hans rum, utbrast han alltid, äfven i prestens närvaro, i etuktsvisor och dylikt, för att läta dem höra att han ej var ledsen. Han försökte alltid geBom. ropande att kommunicera sig med Anders, hvars rum låg derintill. Anders var mera vek och tårarne komme honom ofta i ögonen vid afhörande af. prestans föreställningar. Fångpredikanten passade alltid då på tillfälle, att åtminstone söka beveka Anders att omtala, hvar de röfvade pengarna tagit vägen, hvarvid Anders väl föll i besinning en stund, mer återtog genast fattningen med uttryck af missnöje öfver presten, som så frestade honomp. De tretsad2, med et: ord, alla prestens och domstolens bemödanden och gjorde till och med flere advokatoriska jäfsanmärkningar emot vittnena. Då således alla försök voro fruktlösa emot deras fertfarande förhärdelse, och likväl intet tvifvel mera återstod, att de voro skyldige till det grofva brottet, äfslutade Häradsrätten ransakningen och ansåg dem, emot deras förnekande. vara lagligen förvunne att hafva begått röfveri, hvarföre de enligt 42 kap. 5 och 21 kap. 4 missgerningsbalken, dömdes, att mista högra hand, halshuggas och steglas. Af de sakfälldes tillgångar skulle utgå ersättning för det rånade beloppet, 849 Rdr 24 sk., samt dels för läkarens arfvode, 414 Rdr 24 sk., och dels till Börje Bruhn för tidspillan och lidande 333 Rår 46 sk. Bko. Börje var nu till helsan någorlunda återställd, men besvärad med svåra lyten i ansigtet och saknade på det skadade ögat nästan all synförmåga. De dömde besvärade sig hos Götba Hofrätt och fullföljde sina advokatoriska invändningar. Hofrätlen återförvisade målet 2 serskilda gånger till Häradsrätten, men för hvarje gång förekommo likväl emot de tilltalade ännu flere talande omständigheter, ill styrka för Börjes och åsyna vittnenas berättelser. De fortforo likväl i sin hårdnackenhet och med sina nvändningar. Genom Häradsrättens sista utslag dömdes de, enmigt 20 kap. 9 6 och 21 kap. 4 missgerningsbalcen, att mista högra hand, halshuggas och steglas. Någon spaning på de röfvade pennipgarne kunde ikväl aldrig vinnas, oaktadt flerfaldiga efterforskningar. Taioligen hade Eric Andersson, under de lagar, ban efter våldsgerningen var på fri fot, bragt lem i säkerhet på någet ställe. Götha Hofrätt ändrade dock Häradsrättens utslag ich ansåg våldsverkarne emot deras nekande, vara agligen förvunne att hafva begått ifrågavarande rån, ch dömde dem, enligt 20 kep. 9 8 missgerningsalken, att missta lifvet genem halshuggning. I frigt fastställdes Häradsrättens utslag. Deröfver anförde de dömde äfven besvär i Högsta Jomstolan och fortforo med samma grundlösa inändningar, som förut, men sökte derjemte nåd fråm ödsstraffet. Högsta Domstolen har nu, genem utslag den 44 istlidne September, fastställt Hofrättens utslag, och ongl. ålaj:t har, på Högsta Domstolens underdåiga tillstyrkan, afslagit deras ansökningar cm nåd fån dödsstraffet. Anders Börjesson är 94 år och Eric Andersson 5 är gammal. Båda bodde hemma hos föräldrarme eh voro i allmänhet illa kände inom orten. Aners har en gång undergått spöstrsff för groft slagsål. VASER OGP YIVERSDEOPSEDONENSNRSVENRNET